
Under mitt blogginlägg Halleluljah skriver Ulf Hjertén:
"Kan möjligen ett alltmer individualistiskt och materialistiskt tänkande göra oss mindre benägna att utveckla goda relationer och bygga gemenskaper där den andre får plats? Carinas inlägg väcker tankar."
När jag läste Ulfs rader fick jag direkt-flashback från sänglampans korsord igårkväll. Bildkorsordets 50tals familj på cykelsemester snörpte ihop hjärtat på mig, jag fick nåt slags halsklump och lite vått i ögonen. En känslostorm innan nattsömnen, hmmmm. Jag är verkligen inte nån bakåtsträvare, nostalgigök eller gårdagskramare, men titta på bilden!
Så sagolikt vacker, så enkelt, vilket skimmer.
En familj tar sig ledigt en söndag, packar ner matsäck och de två barnen och drar längtansfullt ut till naturen, så stillsamt, så opretentiöst, så nära.
Plötsligt mindes jag dofterna, närheten, tystnaden, lugnet, de små men hjärtligt oförglömliga glädjeämnena, vänskapsband, vi-känslan.
Då, innan mobiltelefoner, iphones, ipads, headsets, platt-tv, datorer, laptops, stress, mailbox, twitter, tvättmaskiner, diskmaskiner, dagis, pengajakt, statusjakt, girighet, bonusmiljoner och JAG-et.