söndag 4 december 2016

Somliga får allt gratis. Andra får betala. Grupp mot grupp?

Tänk att vissa i Sverige får gratis boende, gratis mat, gratis körkort, billigare tandvård, billigare busskort, gratis utbildning, får gå före i bostadsköer, bidrag, tillgång till all välfärd - utan att vara med och bidra med en enda krona...

Offerkofterierna.

Polisen ber om hjälp igen.
Två bröder med ursprung i Somalia, kända i polisregister, skjuts iskallt ihjäl av flera personer på ett café i Rinkeby. 
Och som vanligt efter offentligt hedersklanmördande kommer jeremiaderna om hur synd det var om de döda. Samhället krumbuktar sig, piskar sig själv och rullar sig i skam och skuld; det räcker inte att svenskarna försörjer familjerna - vi skulle ha givit dom mer och mer och mer.

Killarna kom från ett land med betydligt sämre förutsättningar än vad vi skattebetalare erbjudit dom, så mer ekonomiska och sociala insatser från oss hade aldrig hjälpt. Det var killarna själva som aktivt valde kriminaliteten, valde att bryta lagar och vårt gemensamma samhällskontrakt -(som dom säkert aldrig hört talats om).

Nu tjatas igen om "socioekonomiskt utsatta områden", "inga möjligheter i utanförskapet" - brottslingar och mördare där är bara stackars offer. Offer för vår svenskhet - allt är alltid vårt fel. Vita svenskars. Fast inte politikernas!! Det är viktigt.

 På så sätt behöver vi ju aldrig konstruktivt lösa dom galopperande kriserna i kulturghettona. Vilket är en megaförolämpning mot alla dom andra i Rinkeby, dom som tacksamt tagit emot chanserna Sverige erbjuder, och hittat sina nya liv.

Sverige dumblygs för att se till att föräldrarna talar landets språk, Sverige dumblygs för att ställa krav på föräldrarna när det gäller barnen och livet här, Sverige dumblygs för att kräva att alla MÅSTE vara en del av samhällskontraktet. 

Istället lägger vi oss under deras fötter, och säger stampa på, för vi förtjänar det.

Man kan undra vem som är offer.



Eller hur, reinfeldt, ramberg, schyffert, löfvén?


Mycket bra fråga. Svar tack!



Hakan Lindgren, FB:
·
Hur är det möjligt att svenska folket skänker bort sitt land och raserar välfärden för sig själva sina barn och gamla för att "hjälpa" ekonomiska flyktingar från Nordafrika? Landet som har tagit generationer att bygga upp kastar ni bara bort.
De närmsta fyra åren ska vi ta emot fler människor än det finns invånare i Göteborg.
Förstår ni inte att detta är mission impossible om man vill behålla välfärden?

Lördagsdansen på Stadshotellet blev inställd.


lördag 3 december 2016

Italiens Brexit Moment. Imorgon.



Inte ett ljud hittills i svenska statstrogna medier, men det är stor oro i hela Europa över morgondagens folkomröstning i Italien. Svenska medier tycks tro att om dom bara förtiger alla nyheter dom inte samtycker till, så försvinner nyheterna.

Valet handlar om ett antal av Renzis föreslagna reformer som kräver lagändring, väljarna ska ta ställning till statsskicket, och huruvida reformerna är en bra eller dålig idé. Men för dom flesta italienarna handlar det om förtroendet för Renzi, duger han eller inte. Ett NEJ imorgon kommer att leda till premiärminister Matteo Renzis avgång, och eventuellt riskera hela eurosamarbetet. 

Renzi var omtyckt 2014 när han kom till makten, men generellt har han tappat allt i takt med stigande arbetslöshet och den evigt pågående massmigrationskrisen. "Reformerna" anses lova mycket, men kortsiktigt drabbar det fattiga som blir ännu fattigare, och på lång sikt ger det ofantlig makt åt denna och framtida regeringar.

Att rösta NEJ har blivit synonymt med ett långfinger åt etablissemanget.

 Ett NEJ, som jag ser det, är nyckeln till Europas framtid. Så många EU-länder som möjligt måste lämna det överstatliga och diktatoriska EU, och därefter återuppliva samarbetet i EFTA. Efter UK och Italien - vad skulle sen kunna stoppa Irland, Danmark, Grekland, de östliga fyra, Nederländerna och Frankrike för att gå samma väg? Slutligen kommer EFTA att vara Europas huvudorganisation, och EU blir ett Större Tyskland för dom europeiska nationer, som Sverige, som låter sig hunsas av Berlin.



2016


Känner mig jätte-, jätte-, jättekränkt.


Hopplöst läge att försöka vara superseriösa ledarskribenten. När alla garvar läppen av sig bara man nämner namnet.

Demokratirminister Alice Bah Kunke vill styra över vad svenska folket privat säger och skriver till varandra.

Hon gör vad som helst för att få behålla jobbet 2018.