Om en lösmynt åklagare och klåpare till kriminalvårdsstyrelse.

Leif GW Perssons krönika idag är ett måste:

"----------
-Varje år är det ungefär ett halvdussin anhållna och häktade som tar livet av sig medan de sitter i finkan.
Eftersom detta inte är syftet med att låsa in dem så är det Kriminalvårdsstyrelsens ansvar att se till att det inte händer. Han som är chef på det stället heter Lars Nyhlén, före detta snut i andra generationen, numera vår högst betalde fångvaktare och i en moralisk och intellektuell mening en värdig hjälpreda till vår åklagare.

Trist historia, enligt Nyhlén, men lite spill får man räkna med eftersom man helt saknar resurser för att hålla koll på såväl anhållna och häktade, som vanliga fångar. Stökiga och besvärliga är de också, och försöker man göra det ändå börjar de bara jämra sig över att man tar ifrån dem deras rätt till integritet.
En sak vet han dock med säkerhet. Att det som hände varken var hans eller hans anställdas fel.
Dessutom, möjligen i kraft av sin bakgrund som tidigare chef för Rikskriminalpolisen, har han redan vissa misstankar om vem som kan ha slarvat. Utifall att, så att säga. Nämligen den eller de läkare som ytterst ansvarar för klientelets fysiska och psykiska hälsa."

Julian Assanges lustige brittiske advokat har sått frön i omvärlden om Sveriges rättsväsende som rena dårpippin.
Jag håller med.
Leif GWs hela krönika