-"Självklart ska kvinnor få skaffa barn utan en man, och detsamma bör gälla för män som längtar efter barn. Det viktigaste för barnet är att vara önskat och älskat. Hur många föräldrar det har eller vilket kön dessa har spelar ingen roll", skriver debattören Carlos Rojas
Häromdan läste jag en kommentar nånstans:
-"Varför har vi inte en massa gravida kvinnor som ligger huller-om-buller på BB, och sprutar ut bäbisar."
Ja, eller hur. Sen kan hugade spekulanter bara komma dit upp, platta till näsan i bäbis-skyltfönstret, och köpa den som dom tycker är bäst. Blir det flera bud, varför inte starta budgivning.
Om någon liten ynklig bäbis blir kvar, sälj det med Rat-avdrag.
Länge leve Egoismen.
Förhoppningsvis ger 17 barnbarn och barnbarnsbarn samt ett långt ansvar för resursverksamhet inom skola/barnomsorg en del erfarenheter värda att lyssna till i denna debatt. För det första: När två föräldrar är överens om att dela ansvar för barn och kärleksfullt respekterar varandra är det starkare än om det bara är en som måste axla ansvaret. Om föräldrarna är av skilda kön förenklas en hel del, men det är inte nödvändigt för barnets behov av kärlek, ömhet och trygghet. För det andra: För att en parrelation ska utvecklas harmoniskt och ge den ömsesidighet som är så betydelsefull så är det inte nödvändigt med gemensamma barn som kitt och drivkraft. Och absolut ingen rättighet. För det tredje: Det enskilda barnet måste absolut vara prioritet 1 i denna fråga. Vuxnas längtan efter barn är ALDRIG tillräckligt och får naturligtvis inte vara ett kriterium för något slags flummigt självförverkligandetänkande.
SvaraRaderaSjälv skriker jag mig blå att INGEN har ovillkorlig RÄTT att "skaffa barn". Jag får eksem redan av det uttrycket, jag säger hellre "få barn".
SvaraRaderaJag har, som jag nog har nämnt tidigare, varit ofrivilligt barnlös, gått igenom alla undersökningar och alla behandlingar som var tillåtna då. Jag har också gått igenom en adoptionsprocess, som tyvärr havererade i slutstadiet då det visade sig att min dåvarande man hade drabbats av en kronisk sjukdom (som i Sverige inte behöver betyda så mycket, men anses vara dödsbringande i andra länder).
Vi orkade inte längre, utan valde att gå skilda vägar, efter många, många år tillsammans.
Så gjorde livet en kullerbytta igen och jag fick en stor fammilj på en gång, man, två bonusbarn och under över alla under, ganska snart en gemensam dotter.
Jag är ytterst tveksam till att valet att gå in i ett föräldraskap utan en partner, sedan struntar jag fullkomligt i om det är en av samma kön som man själv eller om det är av motsatt kön. Att ha ett välfungerande nätverk måste man ha, men det räcker inte om man inte delar vardagen fullt ut. Hur många bor verkligen så nära sina föräldrar, syskon, goda vänner ... att man utan vidare kan få hjälp med matinköp, matlagning, tvätt, städning, hämtning, lämning jämt jämt jämt. ALLA behöver avlastning.
Nu är mina bonusbarn så stora, att de är rätt självgående, men om maken är bortrest, kan jag känna att jag skulle behöva flera armar till. Det är läxläsning, träningar, scouter, you name it.
/Öbon
Oj, var för snabb, familj stavas precis just så och inte på något annat sätt.
SvaraRadera/Öbon
Tack Ulf, instämmer helt och fullt, som du förstår.
SvaraRadera/Öbon
Carina.
SvaraRaderaÄven om du är betydligt yngre än mig..Här känner jag att vi har en gemensam avsky,mot de "moderna" metoderna att bli förälder.Minns med syrlig känsla när konstbefruktning inleddes.Mitt moralbegrepp vände sig i magen..
Samtidigt som jorden överbefolkas,tar sig de rika länderna sådana friheter.Borde inte istället en PR-aktion,för adoption från 3:e världen,ha inletts??? Vore intressant att höra Ulf`s innersta,tala i denna fråga....När man nu nått så lågt,att "samkönade" köper in barn, för att tillsammans posera på 1:a sidan i "sensationspressen" ,har moralen sjunkit till 0....i mina ögon.
Kloka ord från alla! Det här barnlekandet har totalt gått överstyr.
SvaraRaderaUlf:
SvaraRaderaTack,du hann svara innan jag ställt frågan till dig....Men i din yrkesetik måste det var ännu svårare,att acceptera vetenskapens "framsteg" !!!!Min uppfattning om "samkönade" har i princip inget med konstbefrukting att göra,men för mig känns det lika avskyvärt....om inte än värre.
Vi har ju alla vår egen uppfattning, men Lars, ivf-befruktning är faktiskt inte så konstigt. Det finns säkert ett eller flera barn i din närhet som kommit till på det sättet.
SvaraRadera/Öbon
Härligt med din familj, Ulf! Kom att tänka på min exsvärfar, som skojade när han skröt om hur många barn-barn han hade: -"sju och ett halvt dussin!"
SvaraRaderaDvs 13 barn-barn!
Öbon:
SvaraRaderaJo,jag känner till att så är fallet...Men i mitt innersta finner jag ändock,att det strider mot naturens gång.Därför förordar jag adopition,framför vetenskapens rön....Troligen beroende på att jag finner metoden alltför närliggande med djuravel !!!!
Om föräldrar skulle gå igenom samma prövningsprocess när de skaffar barn den vanliga vägen som adoptivföräldrar - då skulle inte många barn bli gjorda...
SvaraRaderaThorsten:
SvaraRaderaDetta förfarande vid adoption,har mitt fulla stöd.Från ditt hemland,hörde jag just nu på nyheterna,att man skall utreda om det borde införas en form av "körkort" för föräldrar.Orsak skulle vara den eftersatthet mot barnen,som ökar årligen.Visst har det väl i många fall blivit så.Speciellt bland de välsituerade som tydligen ser en modetrend i mångfalld av barn.För dessa "föräldrar" är ju livet lättlevt,med privat barnsköterska,därefter internatskola för barnet.. o.s.v Kan sådana tendenser kanske även finnas bland dem som har ett "rent samvete" med adoption ??? En grund för allt mer lagstadgat och normlagt "modernt samhälle"??? Mycket tyder på en sådan utveckling...tyvärr.Nu är ju inte Tyskland likt Sverige i detta fall,inte minst beroende av att folkmängden är tio -X större.Men också hos oss förekommer missbruk,och socialt eftersatthet.Trots att myndigheten förnekar detta i vårt svenska "paradis"
Heja Tyskland - frågan måste väckas.
SvaraRaderaTja det krävs ju körkort för att köra exempelvis bil.Att fostra ett barn är ju ett betydligt större ansvar./Petter
SvaraRadera