
Min Björn och jag satt efter middagen och fastnade framför en
dokumentär på TV2igårkväll. Ganska omedelbart sträckte vi upp oss och tvärvaknade i söndagskvällsmyset, inte bara för att det berörde oss med tanke på vår egen situation och vårt fiskevatten runt ön. Utan för att inuti exploderade rättvisepatoset mot maktens översitterie och hopplöshetens vansinne.
Ensam är sannerligen inte stark för en fiskare, en god yrkesman och naturvän vars enda ambition är att leva varsamt på sitt fiskeri och leverera matfisk till handlarna på torget och oss konsumenter. Ty mot sig har han de arroganta, storväldiga och välbärgade sportfiskare som vill leka med fisken, locka turister till orten för att tävlas om att dra upp den största laxen, fotograferas med den, och sen slänga tillbaka "leksaken". Dessa män är däremot inte själva att leka med, för de inbillar sig att Jims enmansfiske stör, så att det inte kommer tillräckligt många fiskar i Mörrumsån, "deras" lekplats. Så de saboterar och vandaliserar ohämmat för att skrämma bort Jim och döda hans näring.
Mot sig har han också det stora mäktiga Fiskeriverket med alla sina tusentals anställda, som tagit mer än åtta år på sig att besvara en motion från Jim. Och som spränger i Jims fiskevatten för att se var det är gynnsammast för fisken att leva och föröka sig.
Om de hittade en bra biotop där det finns mycket fisk - så får inte Jim fiska där för att inte störa fisken.
Om de inte hittade en bra biotop, och alltså lite fisk - så får inte Jim fiska där för risken för utfiskning.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Som om det inte räckte, så ingick Landshövdingen, Sveaskog och Livsmedelsverket i denna moment22-groteska hets mot en ensam fiskare.
Björn och jag ryser fortfarande. Och är mer än fulla av beundran för denne Jim och hans fru, för att dom orkar.