Det bästa och sakligaste och förnuftigaste skriver Britta Svensson. Absolut nonsens skriver Ronnie Sandahl, som tror att Kamratpostens unga läsare är så in i bomben blåsta:
-"Tänk en tioårings blick på detta.
Budskapet: ett enda snedsteg och du är körd, det finns ingen väg tillbaka."
Vilken frampressad skitanalys av nån som känner ett stort behov av att vara med i debatten.
Barn är inte dumma. Och jag hoppas och tror att dom mycket väl förstår vådan av att knarka och göra andra olovliga saker.
Man blir påkommen. Och får skämmas. Det gör ont. Men det går att skärpa sig/få förlåtelse. Simple as that.
Jag inbillar mig t.o.m att barn är så smarta att de fattar att om man gjort nåt fel, så är det förnuftigast att erkänna, och därefter göra sitt bästa för att göra allt för att minska skadeeffekterna.
Att nedlåta sig till att tigga till sina unga läsare och beundrare, med att inlevelsefullt och över deras huvuden kasta skit på budbäraren är bara så otroligt simpelt.
Mina inlägg: Ett enda litet sketet ord och En personlig hälsning till ännu en rikslögnare
Jag är lika lite kapabel att bedöma Ola Lindholms som Julian Assanges skuld. Min poäng är att med den massmediala dramatiken och dynamiken är läget i det närmaste hopplöst för en misstänkt kändis som verkligen vet med sig att han/hon är okyldig. Vad ska vederbörande göra i ett sådant läge? Hänga sig i närmaste träd?
SvaraRaderaVad sägs om att inte försätta sig i denna mardrömssituation?
SvaraRaderaMen om man inte har försatt sig i situation, men verkligen är ett offer för något som har gått galet, vad ska man ta sig till då? Detta är min fråga!
SvaraRaderaMycket underligt händer inom svenskt rättsväsende. Det har vi väl på den här bloggen varit överens om. Men jag tror inte att en åklagare skulle åtala en starkt profilerad kändis utan mycket starka skäl. Såvida inte polisutredningen är styrd av diffusa intressen och helt rättsundermålig så finns väl ändå något som definitivt inte känns bra. Jag har med barnbarna sett några av Olas program och förstått vilken stark ställning bland barn han har. Skulle han ha fallit för kändisfrestelsen framför andra kokain då är det verkligen svårt, att som Britta antyder i sin artikel, veta vad man ska säga till sina barn. Svårt, men inte omöjligt. Om tingsrätten finner Ola skyldig så ska man som förälder berätta det för barnen och samtidigt tala med dem om hur djävulskt frestande denna drog är. Och vidare att det finns faktiskt förlåtelse och nystartsmöjligheter för alla människor, också Ola. Skulle det, som Thorsten frågar, vara så att Ola är offer för någon slags provokation så är det ännu en tänkvärd händelse vad gäller massmedias förtrycksmöjligheter.
SvaraRaderaThorsten, jag har med åren blivit allt för luttrad, jag tror som Ulf skriver i inledningen att ingen skulle starta denna enorma process för en pettitess. Det skulle kosta alldeles för mycket, det är miljonbelopp i skadestånd vi talar om.
SvaraRaderaDessa gigantiska kändisegon, jfr Persbrandt och andra, som varje gång tar fram troskyldiga blicken, för att de lever i nåt slags falsk bild av att dom står över lagar och annat skit....
Jag avstår från sannolikhetsbedömningar om en person är skyldig eller inte när jag inte själv kan kika i akterna till domstolen som ska göra detta, ingen annan. Det är bara det jag allt mera desperat försöker att förmedla!
SvaraRaderaVerkar som man kan slå knut på sej själv i sin iver att ej döma nån - och att använda sitt omdöme går ju inte heller för sej... Men läs vad O L själv skriver!! DET är ju vad bloggen handlar om - Lindholms tvivelaktiga sätt att försvara sej.
SvaraRaderaLäs här:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/ledare/signerat/tvangsmedel-skvaller-racker-inte
Jag tycker inte om hanteringen i ärendet. Expressen skall inte agera åklagare och domare.
SvaraRaderaOm Ola är skyldig kan säkert rätten lättare komma fram till detta utan slaskpressens grävande och uthängande av bevis av varierande sanningshalt.Dessutom tror jag inte Expressen betett sig likadant ifall Ola hetat Timbuktu eller något liknande. Just a point!
/HellBoy
Visst Hellboy kan man ifrågasätta ”hanteringen.”
SvaraRaderaFinns de ”riktigt” kriminella bara bland helyllesvenskar?
Eller förekommer en skrämmande underdånigheten och undfallenheten gentemot ”nysvenskar”?
Allmänintresset är tydligen aldrig påkallt då det gäller vissa människors brottslighet.
Då släcks genast ”den offentliga belysningen” och ”regelverket” för pressetik hålls i strama tyglar om det gäller personer med utländskt ursprung!
MEN, vi känner alla till ett flertal (avskyvärda brottslingar, dömda eller ej) som blivit uthängda i media utan att det ”försvårar den fortsatta polisutredningen”. Till exempel den vedervärdiga ”kapten klänning”, gryningspyromanen, Örebros våldtäktsman och Englas mördare m.m. Listan kan göras lång med artiklar där både namn och bild förekommer (långt innan dessa brottslingar är dömda).
Att man i svensk press nogsamt undviker att lämna ut namn, bild eller signalementen om det rör sig om en utlänning är troligen för att inte väcka avoga (rasistiska) känslor mot dessa människor.
Resultatet har tyvärr blivit det motsatta. Numera VET man att det är en invandrare om det inte finns några som helst personuppgifter. (Jo, det förstås, det brukar stå: en 23 åring eller ”han hade svart jacka och var av medellängd). Löjligt!
Kriminella med utländskt påbrå lär vara i majoritet på våra svenska fängelser. Detta framkommer på intet sätt i våra media …
Sverige, ett solidariskt, jämställt samhälle?
Hej Carina,
SvaraRaderanågon måste tappat dig i golvet när du var liten, alternativt att du aldrig upplevt kärlek. Du är obeskrivbart bitter, tycker synd om dig.
Sök hjälp, att blogga skräp kommer inte att hjälpa.
Anonym, här ställer jag mig frågande. Viss kan Carina ibland vara mera fördömande och mindre förlåtande än exempelvis jag, men därifrån till att vara bitter, det är en lång väg!
SvaraRaderaAnonym, tror du har dragit en lina för mycket, det är totalvajsing på ditt tänk. Dessutom är du en riktig anonym feglirare.
SvaraRaderaBitter finns inte.
Fördömande? Mindre förlåtande?
Jag reagerar med kraft på livets orättvisor?