Björn Ranelid, lördagsläsning. Kapitel 1.

Den här texten av Ranelid är viktig, jag tycker att alla borde läsa den. 

Men texten är lång, och jag vet med mig själv att jag ryggar om läsningen syns vara för kompakt, så jag har delat upp Björn Ranelids berättelse om livet i Sverige i fem på varandra rakt följande kapitel. 

Läs och ta in hur Sverige gått från gemensamt hopp, solidaritet och styrka till ett våldsamt och utfattigt kalifat.

Björn Ranelid (officiell)

-"Du väljer att bli kriminell.

Vi bodde fem personer på fyrtiosju kvadratmeter i två rum och kök på Sallerupsvägen 32 F i Malmös östra del. Familjen Ranelid bestod av mamma och pappa och tre barn. Jag var yngst och min syster var tio år äldre.Pappa försörjde ensam familjen med sin lön från fabriken Rasco där han var rotationstryckare. Hans veckolön var cirka 175 kronor när jag föddes den tjugoförsta maj år 1949.Pappa målade tavlor och ibland sålde han en akvarell, men sällan en oljemålning. Pengarna skulle räcka till hyra, mat, kläder, elektricitet och en del oförutsedda utgifter.Stadens sista bondgård låg knappt två hundra meter från huset där vi bodde och det var längre avstånd från vår adress till Malmös centrum än vad som senare skulle vara fallet med den nya stadsdelen Rosengård.

År 1950 började mamma arbeta som städerska i en köttaffär som låg på hörnet av Smedjegatan och Södra Förstadsgatan i Malmö. Senare blev hon expedit i affären. Jag satt under en stor våg och lekte med sågspån och träklossar medan mamma arbetade.Det var ungefär ett hundra meter mellan köttaffären och Möllevångstorget. Jag åkte på pakethållaren sex dagar i veckan när mamma cyklade till sitt arbete. På eftermiddagarna hämtade pappa mig. Även han cyklade. Mina föräldrar hade inte körkort för bil.Från det att jag var fem år gick jag varje dag från köttaffären till Möllevångstorget. Det var mitt första universitet i människokunskap. Ibland kom en poliskonstapel och förde bort en berusad karl som druckit pilsner i en av ölhallarna som låg kring torget."