Björn Ranelid. Kapitel 2.

Björn Ranelid, fortsättning: 

-"Vi bodde på Ellstorp tills jag var sexton år och skulle börja på läroverket. Bostadsområdet präglades av barnrika familjer. Lägenheterna bestod av ett, två eller tre rum. Jag uppskattar att det fanns fler än ett tusen barn där.När jag diskuterar med barndomsvänner och försöker bedöma hur många pojkar som blivit mördare, dråpare, rånare, tjuvar eller kända våldtäktsmän av dessa när de nått vuxen ålder och senare så kan vi inte nämna en enda av dessa tusen individer.Många som bodde i omoderna lägenheter i Malmös inre delar flyttade av fri vilja till de fina och stora lägenheterna på Rosengård med hiss, tvättstugor och alla faciliteter i köket. 

Det var i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Alla som bor i dag på Rosengård har finare och bättre utrustade lägenheter än vad familjerna på Ellstorp och Kirseberg i den östra delen av Malmö hade när jag var barn. Ingen politiker eller sociolog kan med rätta anföra bostadsstandarden som förklaring till att vissa individer blir kriminella.Lägg därtill att familjerna i gemen som bor på Rosengård i dag har mer pengar i hushållet än vad familjen Ranelid hade från år 1939 när min syster föddes till 1965 när jag började på läroverket. Vi var fattigare än de var, men vi var rika på kärlek. Således faller begreppet ekonomisk fattigdom som förklaring till att vissa ungdomar och vuxna människor blir kriminella."