Löfvén, Johansson och Johansson, Björn Wiman, Wolodarski, MP och alla andra förblindade vänstertomtar kommer att få slag.
Trendbrott 2018, när expressen äntligen vågar skriva fakta om de utomeuropeiska våldtäktsmännen.
Jyllandsposten:
De svenska medierna har haft så fullt upp med att dölja sanningen, att ivern att inte säga något fel eller förbjudet ibland har fått groteska följder. Och vad värre är, ofta har våldtäktsoffren straffats dubbelt, eftersom samhället vänt bort blicken och inte velat se, av den enkla anledningen att brotten och brottslingarna inte passar in i den av staten på förhand bestämda världsbilden.
Medan en klapp på rumpan har räckt för att fälla mäktiga män, som måste löpa i mediadreven och se sina liv och karriärer raseras av #metoo-kampanjerna, så har männen - oftast från mellanöstern - som i grupper våldtar flickor och pojkar på gatan, varit helt förskonade från straff och kritik både från gammeltidningarna och feministerna.
Det skulle kunna vålla förbryllan, om man inte kände till Sverige, men dessvärre är det ingen överraskning. I Sverige har all debatt om invandringen i decennier varit tabubelagt till den grad att endast självmordspiloter vågat sig ut i den stormen.
NN1 kommenterar: En gång i tiden såg vi upp till svenskarna. De producerade stridsflygplan, bilar, sportmegastjärnor, operasångare, filmskapare och mycket annat i världsklass, trots att bara var några få miljoner invånare. Det var ett idealsamhälle. Hur kunde det gå så galet?
Svenskarnas auktoritetstro bär nog den största delen av skulden, men också tron på att allt måste utvecklas, där utveckling förväxlas med förändring oavsett om den är till det bättre eller till det katastrofala.
Här hemma ligger vi tack och lov ett bra stycke efter Sverige, socialdemokraterna har erkänt att invandringen är Danmarks största problem. Men varför får den då lov att fortsätta?
NN2:- Svenskarna har i många år sett sig själva som lite bättre, lite godare, lite klokare och lite finare än alla andra, och ofta har de fått bekräftelse från andra länder som stått i stum beundran över den gamla svenska modellen.
Nu har verkligheten drabbat Sverige med 150 km i timmen, och därför ser vi nu svenskarna stå helt paffa med byxorna och hakorna nere vid anklarna - och helt borttappade.
Fast i total förnekelse.
Större delen av svenskarna tycks lida av en obotlig narcissistiskt deffekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar