Mamma-Mia vilket party!

Som vi längtat efter sång musik, dans, glädje och några timmars verklighetsflykt i denna tid av historisk depression för svenskar.

Vi var fyra vänner som sögs med i höjdartempot i ABBAS for ever greens och melodiösa hitkavalkad. Som dom skapat! Det tar liksom aldrig slut, och fast man inte skrålat ABBA på många år så satt texterna där, Voulez-vous (ah-ha)
Take it now or leave it (ah-ha)
Now it's all we get (ah-ha)
Nothing promised, no regrets
Voulez-vous (ah-ha)
Ain't no big decision (ah-ha)
You know what to do (ah-ha)
La question c'est voulez-vous
Voulez-vous, mamma mia, SOS, when I kissed the teacher, Dancing Queen.....

Musiken var såklart det bästa, men vilken happening, en show med nya crescendon och den sprudlande, smittande glada superensamblen.

Själv var vi mitt i. Vi hoppade, studsade och gjorde moves like Jagger och tjöt lyckligt.

Det var Sverige som förr, alla tillsammans, ett par i 85 års åldern lyste på dansgolvet - det stod en gloria om dem när de värdigt mimande gled fram över golvet - tills de avbröts och alla dansade med alla i vild yra.

En vacker flicka med Downs Syndrom lånade en liten kvarglömd miniscen, och med handen som mick sjöng hon och gjorde alla Agneta/Frida stegen. Det var hennes kväll!

Vår! Och allas!

Oförglömligt.