fredag 26 februari 2016

Mamma-Mia vilket party!

Som vi längtat efter sång musik, dans, glädje och några timmars verklighetsflykt i denna tid av historisk depression för svenskar.

Vi var fyra vänner som sögs med i höjdartempot i ABBAS for ever greens och melodiösa hitkavalkad. Som dom skapat! Det tar liksom aldrig slut, och fast man inte skrålat ABBA på många år så satt texterna där, Voulez-vous (ah-ha)
Take it now or leave it (ah-ha)
Now it's all we get (ah-ha)
Nothing promised, no regrets
Voulez-vous (ah-ha)
Ain't no big decision (ah-ha)
You know what to do (ah-ha)
La question c'est voulez-vous
Voulez-vous, mamma mia, SOS, when I kissed the teacher, Dancing Queen.....


Musiken var såklart det bästa, men vilken happening, en show med nya crescendon och den sprudlande, smittande glada superensamblen.

Själv var vi mitt i. Vi hoppade, studsade och gjorde moves like Jagger och tjöt lyckligt.


Det var Sverige som förr, alla tillsammans, ett par i 85 års åldern lyste på dansgolvet - det stod en gloria om dem när de värdigt mimande gled fram över golvet - tills de avbröts och alla dansade med alla i vild yra.


En vacker flicka med Downs Syndrom lånade en liten kvarglömd miniscen, och med handen som mick sjöng hon och gjorde alla Agneta/Frida stegen. Det var hennes kväll!


Vår! Och allas!

Oförglömligt.

4 kommentarer:

  1. En enda vänlig tanke, snälla, till vi, stackars satar, på slagfältet!
    Minnes Brighton 1974...

    Jungman Jansson

    SvaraRadera
  2. Jag kommer så väl ihåg att det i vissa kretsar inte var fint att gilla ABBA som var och är en av världens främsta popgrupper. Samma äckliga kulturvänstern då som nu: http://avpixlat.info/2016/02/26/obehaglig-separatistisk-rasmanifestation-pa-arets-grammisgala/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att dom verkligen hatar allt svenskt, och att se svfnskar glada och lyckliga. Vänstermaffian dör om inte dom tvingar in oss i ett kommunisthelvete och gulaghelvete.

      Radera
  3. Jag gissar att du är med på bilden med en gitarr.
    Här var du lite till vänster men inte politiskt. Har jag rätt, skrattet tycks jag känna igen från din bild. Abba är fortfarande min favorit, liksom Elvis samt vår kära Björn Skifs.

    SvaraRadera