fredag 11 december 2015

Inte ens afghanerna vill stanna i Sverige av idag längre.






- Jag ska gå hundratusentals mil med blödande fötter och lösa tånaglar, lägga mig under vingen på ett flygplan, hoppa över IS´skottsalvor och svälta i sju månader igen för att komma hem. Absolut INGET var som Malena Ernman sa, och nu får inte resten av min hundrahövdade klan komma hit och bo gratis längre. Pilutta  Sverige.

Många ensamkommande asylsökande barn väljer nu att dra tillbaka sina ansökningar om att få asyl i Sverige och åker tillbaka till Afghanistan. Skälet är enligt Migrationsverket att livet i Sverige inte blev som de hade hoppats.

SR

9 kommentarer:

  1. Att leva i Sverige börjar bli ett helvete även för oss svenskar!Tack vare vår misserabla regering!

    SvaraRadera
  2. Finns det nån som lever väl och tryggt här, förutom politikerna, Reinfeldt och statsmediejournalisterna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, Henrik Schyffert och Malena Ärenman har det bra också, de har ju råd att bosätta sig långt ifrån de som de så värnar för.

      Radera
    2. Det var visst bara ett fåtal!
      Se fnordspotting, tror jag det var!
      Ni är så många bloggare att man bara inte hinner med...
      Men tack ni alla i alla fall!!!

      Jungman Jansson

      Radera
  3. Carola har ju några ensamkommande barn hemma hos sig. Sade hon inte att huset var aldrig så städat som nu? Hon får betalt av svenska skattebetalare att ha svarta slavar hemma. Snyggt, hmmm....

    SvaraRadera
  4. Carola gör reklam med sitt svarta adoptivbarn för Ellos. Var det därför att hon adopterade? Att tjäna pengar på barnet?
    Såg på Ellos en snygg dress som tänkte köpa, nu avstår jag.

    SvaraRadera
  5. Barnarbete är väl förbjudet i Sverige?!
    Kanske menar Carola att hon tagit emot skäggbarn?!
    JASSÅÅ

    SvaraRadera
  6. Vår största önskan min älskade hustru och jag är att få ett eget barn...men tyvärr blev det en barnsjukdom hos mig som sätter stopp...men om vi skulle fått ett barn skulle jag läst följande vid hennes dop...

    "Är det sant att jag håller ett barn på min arm
    och ser mig själv i dess blick
    och fjärdarna gnista och jorden är varm
    och himmelen utan en prick

    Vad är det för tid, vad är det för år
    vem är jag, vad bär jag för namn
    Du skrattande knyte med solblekt hår
    hur fick jag dig i min famn?

    Jag lever jag lever! På jorden jag står
    Var har jag varit förut?
    Jag väntande visst miljoner år på denna enda minut!

    Men vi brukar "låna" min systers förtjusande Felicia sex år...som tröst!

    Stefan H

    SvaraRadera