Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Vad är problemet?
SvaraRaderaProblemet? För mig är bilden talande, vilket förmodligen beror på att jag är full av blod och empati.
RaderaAnonym 22:25:
RaderaNär dina föräldrar såg resultatet av första försöket,avstod man avsiktligt för all framtid,att göra ett andra !!
Är det inte mellanbarnen som excellerar? Äldsta barnet uppfostrar föräldrarna och de yngre syskonen och lider för resten av livet av det. De yngsta barnen blir bortskämda och ansvarslösa.
SvaraRaderaSjälv är jag yngst i en barnaskara av två som excellerar i syskonskaran men det kan vara en tillfällighet. :-)
Ja, själv lillasyster, kom nog aningens lättare undan än min storsyster. Tyvärr, jag har skamkänslor för att hon fick det mesta av fars uppfostringslydnad.
SvaraRaderaMen de egna tre sönerna är nog rätt klassiska, fast det är alla tre som rdivs av överambitioner, ett grymt behov av att aldrig ge upp och alltid leverera. Tack och lov i helt och hållet skilda branscher.
Men som förälder skapar bilden ovan ett slags panik i mig, eftersom jag så hängivet försökt att se,och ge alla tre lika mycket av kärlek och tid.
Intressant i alla fall. Speciellt när vi ska välja partners, det enda jag känner blir för svårt är två storasyskon. Nån som vet?
Hej Carina! Du har alltid så intressanta grejer i din blogg!
SvaraRaderaJag var ett mellanbarn av 5 syskon. Fick göra allt (mestadels jävelskap) för att få lite uppmärksamhet.
Till ex. flyttade familjen 3 gånger och glömde berätta för mig. Första gången var jag 7 år gammal och kom från skolan till ett tomt hus.
Jag blev totalt ansvarslös så osynlig som jag var och led jättemycket av det när blev vuxen. Om blyghet också.
Och aggressivitet.
Men livet lär. Gifte mig med ett mellanbarn och då började helvetet. Han var än mer ansvarslös än jag.
Jag var tvungen att ta tag i allt. Han tyckte också att det var bäst så. Ohållbart i längden, nu är han ex. På den tiden börjades det talas om detta om ordningen i barnaskaran, det stämde 100% på oss.
Våra 2 söner är mycket ansvarsfulla och framgångsrika i sina liv. Gifta och har bra jobb.
Å andra sidan har jag lärt att klara allt själv, har aldrig haft familjen (föräldrar och syskon) att luta tillbaka till i svåra tider.
Nu är jag den glada pensionären. Inget ansvar alls, härligt, banken betalar räkningarna automatiskt. Även grannens katt, som flyttat in hos mig, får gå till sitt, när jag inte är hemma. Livet är som när jag var ung: sätt mig i soffan och festen kan börja!(citat från en god vän).
Min äldsta syster klagar att hon fick ta för mycket ansvar i unga år. Min lillasyster blev bortskämd, riktigt odrägligt kräk numera, civ ing med bra jobb, men ingen att umgås med. Jo, det går bra, om man har förklädet på och städgrejer med sig, när ska besöka henne! Samt många presenter och oxfile och sånt.
Livet är härligt, hur än! Tyvärr tar det slut med döden!
Åh vilken härlig bild du ger oss! Känner igen mig i mycket, inte minst från "Å andra sidan har jag lärt att klara allt själv........"
SvaraRadera