Jan Stenbeck lever - han har bara försvunnit.

Tre delar av dokumentären om den lysande Jan Stenbeck, har jag nu suttit klistrad vid, och aldrig har klichén the man, the myth the legend varit mera mitt i prick.  En man som tänjde gränser och endast beträdde jungfrumark är död. 

Jag har aldrig träffat Jan Stenbeck, så min privata sorg är mer ett vemod över att vår korta vandring här under stjärnorna ska vara en sån evig tilltrasslad strid. 

Det fanns så mycket kvar att hinna vara lycklig över. Varför slutade han leta.

De olika skildringarna av hans utmärkande egenskaper är så avvikande och så typiska för framgångsmän. God, generös, frisk, stark, storsint, lekfull, busig vs elak, hård, jävlig, brysk, kärv, och påfrestande.

Det är nästan obegripligt när en nära vän beskriver Stenbeck som en man med tydliga tecken på ett destruktivt självhat, ätstörningar och missbruksbeteende. Och en annan nära vän intygar att han var problemfri, städad, mycket måttlig och försiktig med mat och dryck. 

Då undrar man. Säg mig vem du umgås med och jag ska säga dig vem du är.

Det är en evig lycka att man missar sitt eftermäle.Men säkert kan mina hjärtevänner beskriva mig totalt annorlunda än de som bara dömt mig efter håret.