Västerbottenkuriren och Elin Turborn hetsar till hat. Del 2.

Igår skrev jag en blogg om usel och livsfarlig propagandajournalistik.
Och den lämnar mig inte.

I synnerhet inte efter att jag gått in och läst de hundratals kommentarer som "journalisten" Turborn manade till med den förenklande frågan:
-"Vad tycker du. Ska barn få leka på alla lekplatser?"

Finns det nån i hela världen som kan svara nej?

Turborn tar fyra barn med utländskt ursprung, och deras nykränkta mamma, tillrättalägger därefter en bild för läsarna om hur några vuxna, rika och fientliga svenskar tyranniserar de arma barnen, helt utan annan anledning än illvilja och ondska.

Svenska folket vore inte svenska folket om de inte gick till generalangrepp på de av Turborn och VK utpekade gärningsmännen.
Det hat och fiendskap som störtar mot alla bostadsrättsinnehavarna i kommentarerna får mig att  förtvivla.

Barnen? Har de bara lekt och haft roligt tillsammans i all solig Sörgårdsgemenskap?
Varför har inte hyreshus lekplatser???  Vad kan man begära om man själv bekostar sina barns bostadslekplats? Finns det nån rättighet med det ansvaret? Eller har vi kommit dithän att ALLT vi bekostar och äger är allas, att ta för sig och göra hur och vad de vill med?

Mitt svar på Turborns yberstyrda fråga:
-Ja. Alla barn borde givetvis vara välkomna på alla allmänna lekplatser.
OM.
 Man lärt sig att förstå ömsesidighet och respekt för varandra.

Rättigheter är inte ensidigt.
De kommer dessutom med skyldigheter.

Trots att VK förblindar med snedvriden och ohederlig journalistik.