Katrin Kielos, det finns alltid två sidor av myntet.

Katrin Kielos ledare idag är en prolog till den bestialiske Breiviks rättegång i Norge.
Kielos:
-"Han /breivik/ tror på en islamisering. På att utvalda politiker, journalister och forskare i den politiskt korrekta överheten håller på att sälja ut den västerländska civilisationen. Och på att allt av värde äts upp av mångkulturen."

Kielos tror att dessa "faror" är hittepå, rena rama nonsens, rent av paranoia.
Hon är ju själv i högsta grad en del av den korrektaste svenska überkorrektheten, som hon menar inte existerar, så hon väljer att inte se och inte höra.
Blundar för alla varningssignaler andra må identifiera, sätter sig över, dömer.

Kielos utgår från att eftersom någon har massmördat för dessa idéer, så är ideéerna grymma och förvridna.
Jag säger att det är Breivik som är mordiskt förvriden, en man som uppsåtligt skjuter ihjäl sina medmänniskor må vara tillräknelig enligt all expertis, men galet barbarisk i mina ögon.
Med tankarna som drivit honom är det annorlunda.

De flesta människor är överens om att det finns två sidor av varje mynt, så gäller med det mesta vi dividerar om, i stort och smått, för och emot, översida - undersida.
Det argumenteras, diskuterar och agiteras, det är en del av livet, alla är inte samstämmiga, unisona och i ständig konsensus, ett sätt att komma framåt - om alla tänker lika, tänker ingen.
Förutom i just detta ämne, islamiseringen, och västs nedvikning för starka islamister i religionsfrihetens namn.
Tabu.
En sida har "rätt" och för allas talan.
Den andra har fel och ska knipa rasistkäften.

Inser inte Kielos och hennes meningsfränder att detta är en ren anomali och bedräglig egenrättfärdighet.
Ty den som skriker högst och överallt har inte alltid rätt.


Det är inte säkert att man har fel bara för att man ännu är få som har rätt.