Gustav Fridolin, MP, markerar idag på newsmill:
-”Jag skulle aldrig samarbeta med SD, men jag respekterar Sverigedemokrater som människor.”
Vilket sorgespel, vilken bottenlös uselhet.
När nivån på ordinär anständighet och humanism i riksdagen är en sådan deficit, att Fridolin känner sig nödd att komma ut som den ende Gode.
För att rädda det uns av heder som eventuellt existerar hos resten, de Onda och Fula.
Ja där fick du till det bra på slutet Carina. Är slutet bra är allting gott, har jag för mig att något ordspråk lyder, men kanske utan är. Fridolin har jag alltid haft svårt för att fördra. Han är ju drygheten personifierad. Annars bra? Ute på ön redan, eller?
SvaraRaderaTack Olli, jo du, idag har jag sällat mig till församlingen, man och två hundar i ytterskärgårn. Björn har varit super och börjat med städ och fönsterputsning, första gästerna på torsdag!
SvaraRaderaSjälv har jag umgåtts färdigt med älskad familj,kompisar och svärmor, shoppat upp mig på nya kuddar, mattor, sängöverkast och blommor. Nu blir jag här till oktober, med undantag för tvättresor!
Du själv Olli, hur mår ögonen? Sommarplaner?
Ha det gott, lämna oss aldrig i kampen mot korrekteländet och förljugenheten!
Jo tack jag mår dåligt, men sämre kan det nog bli och ögon har jag bara ett som fungerar och ett jag ser dimma med. Jag funderar på en sådan där sjörövarlapp över högra ögat. Jag ser verkligheten ur en berusad kommunists synvinkel och det är knappast upplyftande kan jag säga. Vad det gäller planerande så har jag blivit så gammal att jag bara planerar en dag i taget. Det är lugnast så. Jag är född i skärgården ca 50 m från havet, så jag har nästan sett allt och blivit lite blasé på havet. Men visst brukar jag några gånger under sommaren låna båt och fara ut en bit och lägga mig och lyssna på vattnets kluckande mot båten eller land. Det finns inget mer rogivande.
SvaraRaderaSå du kan se in i fiendens dunkla sinne, du är värdefull för vår kamp! Moshe Dayan - en förebild?
SvaraRaderaHavet, kan inte leva utan det.
En dag i taget, bra. Minns en administratör på mitt gamla jobb på SAS, hon var den bitskaste människan på jorden, och när man fick mail eller brev från henne så var det sällan med några godheter. Trots detta avslutade hon varje kommunikation med "Carpe Diem" och en sällsynt glad sol med lyckliga strålar.
Därför kommer jag inte att använda mig av det utnötta uttrycket nu.
Men gör det ändå, blink, blink!