Marcus Birro:
-"På årets sista dag sitter jag i Högalidskyrkan och ber.
Jag är helt ensam. Det är en sorts högtidlig avsaknad av ljud. Jag vet inte hur länge jag sitter där, en timme kanske.
------------------------------------------------------
Precis så glöder det där lilla rummet. Inget av allt det hat jag veckovis tvingas ta emot kan släcka ner det där rummet. Ingen ondska når dit. Inga tårar kan dränka det där lilla rummet. Inga gråa hår, ingen ölmage, ingen tid existerar där. Det är helt och hållet fridfullt. Det är bara frid, ingenting annat.
Jag inser att det där rummet är det vackraste jag äger. Det står fritt från alla former av smuts och mörker. Det leder mig rätt när jag är på väg att gå vilse. Ett alltid upplyst, välkomnande rum. En stillhet som inbjuder till eftertanke och stolthet. En sorts ständig sol mitt i regnet. En seger i ett hav av förluster. Mening i meningslösheten.
Det är inte bara ett litet rum i världen. Det är också vad Gud är för mig."
Jag vill också vara i det rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar