Igår satt jag, med stort vemod i hjärtat, och läste Rolf Gustavssons kolumn i SvD, "Svärmor fick betala för utsvävningarna."
Med svärmor Ingas hand i sin, försökte Rolf berätta om den nya tidsandan - girigheten - men:
-"Jag lyckades aldrig förklara för Inga varför hon som en lojal gräsrot skulle betala för finansakrobaternas utsvävningar. Men det är ju egentligen också moraliskt obegripligt."
Och hur ska de självuppoffrande medmänniskorna med gammaldags hederliga medborgarmoral, som alltid bara ville göra rätt för sig och inte ligga samhället till last, eller snylta med bidrag, nånsin kunna förstå detta roffarinferno vi nu tvingas leva i.
Jag tänker på min egen mamma, hela den ädla, oegoistiska, raka, ärliga och renhåriga generationen.
En utdöende art.
En lisa för dem att få somna.
En sorg för oss som alltid kommer att hylla de egenskaper som byggde ett fantastiskt land.
Fatima Bremmers bok,”De sista tanterna – från husmor till modeikon”, hyllar riktiga tanter.Som mest hade vi 1,2 miljoner hemmafruar i trygga lyckoSverige, i blommiga klänningar och papiljotter. De lagade husmanskost som kålpudding och rotmos, bakade småkakor och bullar, men köpte sin bakelse. De var mästarinnor i praktisk kunskap och hade överhuvudtaget en skön livssyn.
-"Det viktiga för mig har varit att lyfta fram den här utrotningshotade gruppen som varit så betydelsefull för Sverige", säger Fatima Bremmer.
Metro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar