Världens bästa Fredrik Skavlan hade igår, som vanligt, en läcker mix av gäster.
Det var skådespelaren Kevin Costner, Annika Östberg som satt 28 år i amerikanska fängelser efter två mord, det var den amerikanske store romanförfattaren Jonathan Franzen, och en norsk komiker Else Kåss Furuseth, som lättsamt, hmmmm, berättade om sin familj märkt av två självmord.
Skavlans talkshow blir dynamik.
Och jag vill aldrig att det ska ta slut.
Framför allt ville jag höra massor mer med Franzen, som är "lyckligast när han arbetar". Han stänger in sig för att skriva, för att inte utsätta sig för "valmöjlighetens tyranni", och kan absolut inte softa med musik i skrivarlyan, för "music is too powerful".
Däremot skäms jag för Else Kåss Furuseth, som programmet igenom, lade sig som en blöt fläck av naiv skolflicksdyrkan vid Kevin Costners fötter. Hennes glittrande ögon begapade honom troskyldigt och småblinkande mitt framför våra ögon.
Costner såg trött ut, och erbjöd henne lite ironiskt att sätta sig i hans knä.
Seriöst - vuxna kvinna - dignity!
Som avslutning skulle Costners rock(?)band Modern West spela, och då tryckte jag på off-knappen.
Redan när han kom in i studion blev jag misstänksam, en tunnhårig femtioplussare med ung fru, små barn och en fånigt virad scarf över tröjan - that´s a big no-no.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar