Säg inte att vi inte varnade dem.

Det är vår verkliga favvohörna på bryggan, det är alltid lä bakom sjöboden, hundarna har välbehövlig skugga att söka sig till, svalka från havet, och ett trappsteg att vila nacken mot när man läser.
Vi kunde ju inte undgå sommargästernas påstridiga och enträgna försök att bosätta sig där hos oss, och i ärlighetens namn gjorde vi en del rätt odemokratiska undanmanövrar.
Men de var in i bomben envetna, vek inte en tum. När vi väl undanröjt ett ställe, så såg vi dem börja flytta in på ett annat. Låtsandes som om inget hade hänt, bara började bygga på nytt.
Och nu. Ja, nu är det inte mycket att göra åt saken.
För nu har dom fått smått.
Och nu är det dom som är skoningslösa, de loopar, rollar och attackflyger nästan nuddande våra frisyrer, wroooom, wrooooom, akta, flytta på er mensch, här kommer ilbud med mattransport.

Vi har fått foga oss.
Och lägga ut en bajsränna.
Åt familjen Svala.