Min Zorro har tappat hela gnistan, hans huvud hänger liksom svansen under bålen, de stora bruna ögonen vädjar om hjälp, bakbenen bär inte och munnen flämtar ansträngt efter andan. Efter dygn av oro, ingen nattsömn och veterinärbesök, så var jag tvungen att lämna honom på kliniken. En hund som inte varken äter eller dricker måste få hjälp, så han stapplade tappert iväg med doktorn i lånat sjukhuskoppel, vände sig om och såg mig djupt i ögonen som för att säga: Matte - det ordnar sig, kom och hämta mig snart!
Nu sitter jag här.
Bara sitter.
Ensam.
Och bara väntar på att samtalet ska komma.
Att de hittat felet, han har fått medicin och springer med sina galopperande älgkliv hem igen.
Hoppas din fina hund blir bättre!
SvaraRaderaTack för omtanken, han ligger kvar ännu en natt för observation. Droppet har gjort honom lite, lite piggare. Han har haft blodiga diarréer, så de tror nu att de är på spåret vad det kan vara. Försöker via kontrastvätska se om det är stopp nånstans i tarmen.
SvaraRaderaHoppas att han "bara" ätit något olämpligt och att allt blir bra!
SvaraRaderaJa, du anonym det verkar nästan som om vi har sån tur!
SvaraRaderaVad kan en lös hund på en ö tänkas sätta i sig, speciellt en alltid hungrig labbe? Han hittar nåt ätbart där ingen människa skulle tro det. Smaken är det ju inte så noga med...
Häromdan kom Zudden, vår lilla 4-månaders wachtel, im med nåt i sin korg, som skulle fått surströmming att framstå som den ädlaste parfym. Nåt svart såg jag, och iiiiiiihhhhhhhhhh Bjöööööööööörn!!!, en död groda kryllande av vita små maskar.
Måtte inte Zorro ha hittat och ätit den.