När jag var liten var chefen fin, man skulle niga djupt och bocka fint, gärna med mössan i handen.
Chefer hade helt andra liv än vanliga, de åt annorlunda, reste annorlunda, till annorlunda platser långt bort och nära, de körde exklusivare bilar, bodde större och mondänare, de trampade runt på dundertjocka heltäckningsmattor och drack lafitte-lafitte. Njöt middagar på Operakällaren och hade en välparfymerad men avmätt air runt sig som krävde respekt.
Endast det bästa var gott nog.
En stillsam revolution har emellertid smygande vänt upp och ner på hela chefen.
Igår angjorde en Sveriges största affärstidning Rågskär med sin ledningsgrupp, alla kom i land som ett friskt team.
De var klädda i jeans, liknande snygga tröjor och samma sorts converse-skor. Ingen kunde på utseendet ana vem i gänget som var big boss, det gav sig först vid presentationen.
Det var också just chefen som valt vår ö för tvådagarskonferensen, ty vi kvalar in under det som numera är svensk lyx, dvs enkelheten, naturupplevelsen, det gediget okonstlade, det oförstörda, det äkta, det kreativa, rena och kärleksfulla.
När rummen skulle fördelas, sade chefen/ledaren självklart:
"Den "finaste" uppgraderade lilla stugan på bryggan en meter från vattnet, den ska två av mina medarbetare ha.
Själv väljer jag gärna det enklaste rummet om det finns något."
Allt var verkligen inte bättre förr.
Låter som en drömchef, en sådan borde man låta stoppa upp och sätta på museum!
SvaraRadera/B-M
Hej där B-M, ja eller hur. Vi får ynnesten av att möta dom härute. Erikssons nye chef, Hans Vestberg t.ex. han är en av dom mest sympatiska människor jag mött, en till riktig drömchef.
SvaraRaderaHur var bröllopet? Hur mår den lilla Julia-prinsessan?
Chefer högt upp i hirakin kan unna sig att vara generösa. Värre är det för mellanchefer som nästan alltid hamnar i lojalitetskonfliktens rävsax mellan sina anställda och cheferna högre upp. Jag har löneförhandlat, jag vet...
SvaraRaderaMen visst är det en imponerande svängning i det svenska chefsskapets roll.
SvaraRaderaCarina.
SvaraRaderaBeror inte denna "svängning" på att vi "vanliga dödliga",har slutat att se upp till dem....De har m.a.o förlorat sina undersåtar.Tidigare generationer hade uppfostrats,att undergivet ta skeden i vacker hand.Naturligtvis utnyttjade de "högre stående" sin plats på pedistalen.Men i takt med ett alltmer öppet samhälle,upptäckte den "undre delen av befolkningen" att de andra också,endast bestod av kött o.blod.Däremot har jag ingen förståelse för att dessa "chefer" har indoktrinerats,att klä sig som forna tiders luffare....Även utan jeans kan man faktiskt klå sig snyggt,utan att därför nödvändigtvis bära slips !!!!
Att låta sin utvalda ledningsgrupp eller inbjudna gäster sola sig i underbar Rågskärsnatur, och njuta av ert säkert generösa och goa ompysslande, är ett av ledarskapets älsta väl prövade metoder för att skapa lojalitet och följsamhet. Vilket naturligtvis inte förringar er upplevelse av Hans Vestbergs trivsamma utstrålning. Men om detta ska tolkas som en generell svängning i det svenska chefsskapets roll är jag inte så säker på. Rollen som chef i stora organisationer är idag ofta förenad med synnerligen hårda nypor. Bonussystem och stenhårda lönsamhetskrav är nog den upplevelse av chefen som de flesta anställda får erfarenhet av. Kan Rågskär bidraga med en uppluckring av detta faktum så är det en nåd att stilla be om. Lycka till!
SvaraRaderaUlf.
SvaraRaderaInser att du tänker på "en varg i fårakläder"
Utan att vare sig hört talas im denne man eller hans "ledarstad",finner jag det trots allt bättre,att man förlägger dessa "konferancer" inom landet.Ofta hör man motsatsen,bl.a en "högre landstingschef"som brände 10 miljoner på en Kinaresa,av Skånska skattemedel.Pengar som nog gjort bättre nytta inom vård och omsorg...Men människor som missbrukar sin ställning finns det väl ingen brist av....eller behöver vi kanske importera sådana också ????
Så enda skillnaden är patrons-attributen?
SvaraRaderaEfter att de gamla goda och hederliga socialdemokraterna sett till att vi alla vanliga kan bo bra, köra fina bilar, äta nyttigt, resa på semester och gå på Operakällaren ibland så är den synliga skillnaden inte längre uppenbar.
Själv tror jag på Thorsten, de högsta cheferna är strålande och goda ledare, medan mellancheferna slåss om en plats i glansen och har dom obehagligaste och hårdaste nyporna.
Ja, och de mellancheferna som inte har hårda nypor, de mals sönder, de kraschar i väggen!
SvaraRadera