Parissyndromet, jag har haft det.

Från turister i västerländska kulturer är franska skrikande taxichaffisar eller otrevliga servitriser, som vägrar prata annat än franska nåt som vi vant oss vid, men för artiga asiater kan verkligheten bli en chock.

Det bryska uppvaknandet i Paris kan till och med bli så traumatiskt att japanerna hamnar i en djup depression, och vissa drabbas av psykiska sammanbrott.
Japans ambassad i Paris har en 24-timmars hotline för invånare som drabbas av kulturchock.

Den franska arrogansen - tell me about it!
Den kommer oväntat, drastiskt och slängs liksom med snärt, mitt i ansiktet på dig. Därefter existerar du inte längre - du är fullkomligt tillintetgjord och inte vatten värd - totalt ödelagd.
Parisarnas första ord, oavsett, är alltid -"NON!", för de tror på riktigt att du bara är ute efter att retas om du ber om nåt, eller undrar över nåt. För att understryka oviljan och olusten du väcker hos dem, har fransmännen metoder för att förstärka detta, t.ex att himla med ögonen och låtsas fila naglarna.

"Vårt språk är bäst, vårt land är bäst och vi är bäst", ödmjukhet finns inte ordlistan och självkritik existerar inte.
Så det är bara att gilla läget.
Eller åka till Italien istället.

Expressen
Aftonbladet