Ha-ha-ha, jag skrattar så jag kiknar!

Liten valp, Zudden, tre månader nu, är så kavat, så ljuvligt befriande bara glad och alltid på huppigupptäcktsfärd. Nu har Zorro totalresignerat, bondar och finns som ett stort ömt och tryggt moraliskt stöd inför livets alla spännande och möjligen rätt förbjudna bus.
Eftersom Zudden ska bli storjägare så, är det viktigt att han inte är skotträdd, men han visar ingenting sånt, åskan dånade rätt obehagligt, men inte värre än att man kunde stå ut, tyckte han och somnade om.
Dagens gäster har skjutit lerduvor, jag var inne och lekte med Zudden för att testa vad som skedde, men han bara vred på huvudet, lyssnade, konstaterade - ingenting farligt - och lekte vidare. Bravo!
Fast nyss kom husse Björn upp nybadad, med en handduk virad runt magen, och tog fram sin nyinköpta pryl, en bongotrumma. Han satte sig och gick loss, så örnar, trutar, måsar och svanar flaxade högt skriande iväg så vingfjädrarna for över hela Jungfrufjärden.
Och Zudden.
Han flydde i galopperande panik, allt vad de små benen bar, rusade in i sovrummet- och kastade sig in under sängen.
Husse och bongotrumman - det enda i världen som kan skrämma liten Zudd.