ser ut som en karikatyr av en politiker. Vad värre är - han verkar också vara en.
PJ.Anders Linders Söndagskrönika idag fick mig att bubblande småmysa. Det finns få saker som roar mig så oerhört, som stilister som på ett genialiskt sätt, med ord kan beskriva en verklighet, så att vi ser levande bilder.
Jag bockar mig i pur admiration.
-"Mona Sahlin byggde sitt rödgröna hus på lösan sand och nu ligger det i ruiner. Det syntes sprickor i rappningen redan före valet. Sedan kom sättning efter sättning och i veckan föll alltsammans ihop. Världen går inte under med en smäll utan med en snyftning, sade TS Eliot, men här blev det inte ens det. Sahlin har knappast svårt att hålla tårarna tillbaka, och detsamma tycks gälla de andra som var med och byggde. Huset blev ingen drömkåk för vare sig miljöpartister, vänsterpartister eller socialdemokrater. Håkan Juholt visslar glatt där han går och småsparkar i bråten. Han har inte mycket till tak över huvudet att erbjuda, men han känner sig fri."
Vänta, vänta bara, tills i juni - då Bodström kommer med sin nya bulldozer-bok, schakt-och-crossmaskinen.
Får KD och C 3.9 % vardera kan Juholt sitta oförhappandes med makten i knät 2014. Det gäller att han börja skärpa sig! Men tre år är en lång tid, mycket kan hända på vägen dit! En förts fingervisning kanske man får vid omvalen i västra Götaland och Örebro norra nästa söndag.
SvaraRadera