torsdag 19 maj 2011

Att våga eller inte våga....


Hur ska vi våga? Civilkurage? Går det att leva utan?
"En sluten kultur" Ord som skrämmer slag på mig.

Har ni följt skandalen inom Luleås äldreomsorg?
Händelsen med den äldre dementa kvinnan som utsattes för flera sexuella övergrepp som har skakat om hela Luleå kommun.
- Det är ett typexempel på det slutna system som råder. Och jag är orolig att de vårdbiträden som polisanmälde kan råka illa ut, säger politikern Staffan Eriksson (M) som satt åtta år i socialnämnden.

Socialförvaltningen består av väldigt starka tjänstemän och svaga politiker.
Det är extra allvarligt, eftersom myndighetsutövning kan påverka ett helt liv.
Staffan Eriksson:
-Varje gång det kommer fram obehagligheter så ska de helst tystas ner. Felaktigheter och misstag ska inte nå dagens ljus. Kulturen säger: "det här sköter vi internt". Det är ett slutet system som har åklagare, advokat, jury, domare och hela baletten inom sig. Och ett sådant system är rättsfarligt.

RYS.

På SAS hade vi ett fantastiskt system, det enda tänkbara i ett företag där säkerheten är prio över precis allting annat. Företaget brydde sig överhuvudtaget inte om vem anmälaren var, det viktigaste var ju att små incidenter kunde rättas till innan dom eventuellt blev stora accidenter.
Socialförvaltningen borde ringa SAS och lära sig ett och annat.

nsd

3 kommentarer:

  1. Sådana här saker får mej att tänka på ett annat land i en annan tid...
    /B-M

    SvaraRadera
  2. Vilken rolig bild! Tur då att pingviner och isbjörnar lever vid varsin pol :-)


    Ang Luleå, det är rent för j-vligt. Dementa är redan så utsatta och att utnyttja dem är ... i brist på bättre ord skriver jag ... magstarkt.
    Vidrigt. Och att försöka hålla tyst om det ...
    märklig "företags"kultur.

    /Öbon

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte2011-05-19 12:43

    Flyget är i mångt och mycket stelnat sextiotal. Men just det icke utpekande incidentrapporteringssystemet, det borde införas överallt.
    Sedan har 90-talets nedskärningar och den ständigt hotande arbetslösheten gjort folk räddare, i fruktan att göra bort sig följer man instruktionerna till punkt och pricka, då har man i alla fall inte gjort fel. Det som på tyska kallas för tjänstemannens "Ermessenspielraum", ett svängrum för att töja på regelverket när det strider mot sunt förnuft, har ersatts av en lojalitetets- och tysnadskultur. Arbetsgivarna måste otvetydigt uppmuntra sina anställda att kunna agera mera fritt för allas bästa och att rapportera missförhållenden. I dag finns detta visserligen på vackra Powerpoint presentationer av arbetsplatsen, det man får veta där mellan skål och vägg blir ändå motsatsen.

    SvaraRadera