torsdag 17 mars 2011
Vi är gula, vi är blåa...!
Det är möjligt, rent av sant att Norge är världsbäst på skidor, och när Holmenkolen exploderar i segerrus kan vi svenskar småle lite syrligt överseende och förmätet, samt tycka att, ja, ja, såna är dom, de nationalistiska syttende-maj-och-hytte-entusiasterna. Lite gulligt, faktiskt.
Men när vi kommer till livets hard facts då är det vi svenskar som vet allting bäst för vi är mästare på det finaste man kan vara i heeeeeela världen, dvs de rätta sakerna.
Nämligen stöd till minoriteter, mångspråkighet, mångfald i kulturen, demokratibyggnad och bistånd. Åtminstone om man får tro biståndsminister Gunilla Karlsson, folkpartistiske ministern Erik Ullenhag, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt med flera, med flera.
Per Gudmundson skriver:
-"Det är alltid roligt att läsa om Sverige sett med en utomståendes blick. Finska YLE har en ny korrespondent, Bengt Östling, i Stockholm, och hans första rapport hem är plågsamt – och humoristiskt – ärlig."
Krönikan beskriver oss svenskar som ríktigt självgoda vaselinburkar - feta och dryga som Göran Persson.
Och egentligen bara champions på att klappa oss själva på bröstet med hjälp av fattiga klichéer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det konstiga med svenkar i detta avseende enligt min uppfattning är att de pendlar mellan ytterligheterna - den ovan nämnda självgodheten och raka motsatsen, ett självförakt där ordet "osvensk" har en positiv laddning. Men det är den ytliga bilden i media. Blir man närmare bekant med folk hittar man alla mellanlägen!
SvaraRaderaTänkte inte på det, men så är det ju, vilken märklig paradox!
SvaraRaderaJa, man får väl lägga svensken på soffan hos psykologen längre nedan...
SvaraRaderaAllt kanske bottnar i ett Alexander Bardsk självkomplex, som vi försöker dölja........ nu fick jag ett heureka-moment!
SvaraRadera