torsdag 31 mars 2011

I mammas Landskrona dräller tomhylsorna bland vintergäcken.


Vid 22.30-tiden i måndags fick polisen ett nytt larm om skottlossning på Koppargården i Landskrona. Boende i området hade hört flera skott avlossas.
För andra gången på en vecka har polisen hittat tomhylsor - men varken offer eller förövare.
Många boende är oroliga efter skjutningarna. Sanna som bott i på Koppargården i 30 år, känner till skottlossningarna, men tänker inte på det.
– Det är klart man blir rädd, men man har vant sig vid det. Jag tror att så länge du inte lägger näsan i blöt är du säker.
Ändå vill hon inte ställa upp på bild eller namn. Det är hon inte ensam om. Flera vill prata, få vill skylta med det.
35-åriga Elham tvekar inte om varför hon vill vara anonym, hon är orolig för sina barn.
– Det som är positivt är att det hänt på natten och inte på dagen. Barnen leker alltid ute.

Tänk!
Att det trots allt går att hitta nåt positivt mitt i den svenska dyngan.



Helsingborgsdagblad

3 kommentarer:

  1. Sakta men säkert vänjer sig medborgarna vid bilbränder,skottlossningar,personrån,bötningar,
    gängvåldtäkter,terrorverksamhet,hedersmord,
    svindlerier mot f-kassan och stenkastningar på olika yrkesgrupper. Detta är snart vardagsmat i varje större stad i hela landet Sverige, men Carina......det är ingen SVENSK dynga....mycket av det uppräknade är kulturberikningar som vi allihop påtvingats av den politiska och journalistiska ADELN som vet bättre än vi vanliga dödliga som endast är lite intressanta var 4:e år. Men GUD nåde dig ifall du röstar på FEL parti.........

    /HellBoy

    Ps. dessutom regnar det ikväll och det lågtrycket kom också utifrån;)

    SvaraRadera
  2. Jo du HellBoy, med svensk dynga menar jag den dynga som svenska politiker jobbat hårt på att ställa till med i vårt Sverige, sen 80-talet.

    I valet nästa gång hoppas jag innerligt att vi får kloka politiker, som i min hemkommun.
    Vi har i år bestämt oss för att ta emot 25 flyktingar, exakt så många som vi lovar att ta hand om på absolut bästa sätt, hjälpa dem till 100% med språk, arbete, bostad, skolor, dagis, välbefinnande, skyldigheter, assimilation och inte minst vi-känsla! Det kallar jag för ansvar.

    SvaraRadera
  3. Det låter förnuftigare att ta hand om 25 personer om året bra, än att göra 250000 om året olyckliga.AEkberg

    SvaraRadera