för mellofestivalen.
Det börjar redan när jag borstar tänderna:
"...oh, my God, oh my God, what a beautiful surprise....oh my God, oh my God...what a beautiful surprise.....Oh my God, oh my God...."
Sen sitter den där. Som smäcken, heeeeeela dan.
Jag kan inte mer av texten, det blir väldigt enformigt, jättetjatigt, men den försvinner inte.
När jag minst anar det dyker den upp igen: "...oh, my God, oh my God, what a beautiful surprise....oh my God, oh my God...what a beautiful surprise.....Oh my God, oh my God...."
Jag ser the moniker vandra framåt med lyckokliv, byta kavaj och gestikulera vilt, och har verkligen fått en överdos av min favorit till slut.
Så jag kämpar för att byta, för att överleva.
Så: " .....in the club.....in the club.....in the club....in the club......"
Nerköp.
När det gäller nuvarande "festivaler",är det svårt för en som passerat "bäst före datumet"...
SvaraRaderaMen minns gärna min ungdomsår när"Livet i Finnskogarna" o."Du svarte Zigenare" var örhängen..Fördelen var att man på den tiden hade hela orkestrar bak sången.Bertil Boo,Ulla Billquist de var artister de...Numera tycks det endast behövas en bra trumma...Bumm,Bumm,Bumm...
Men på min tid gjorde de sig möda att klä sig i vackra scenkläder...Idag duger jeans med hål på knä o.baken tydligen...
Lars, lugn i stormen! Du kvalar inte in under min "bäst före-lista", för jag misstänker att du inte har nåt gemensamt med Wiehe, Silbersky, Ahltin och fånarna Filip och Fredrik!!
SvaraRaderaNej tack o lov Carina,trots att jag inte vet vad de två sistnämnda är för några...Kommunist,S-nist,och F-partist,nej bland de tre första vill jag inte....Men nog har även du växt ur den nya typen av "musik" ????
SvaraRaderaJaaa, visst, men somliga mognar sent!
SvaraRadera