Vi är en exklusiv liten skara, bara en halv procent av alla vuxna går i sömnen. Att tala i sömnen är betydligt vanligare, oklart varför.
Men jag gör båda.
Det ställer stora krav.
På den du sover med.
Björn är numera en mycket luttrad man. Varje kväll han går och lägger sig och sjunker ner på svala kudden, måste vara med skräckblandning.
Han har ingen aning om vad som komma skall.
Min son vandrade ut ur campingstugan på Böda Strand mitt i natten för att gå på toan (trots att vi hade en i stugan), lyckligtvis vaknade min fru och han i fatt honom när han, i sömnen, styrde sina steg till toalettbyggnaden och ledde honom tillbaka. Han minns ingenting. Like lite minns han all de meningar han pratar i sömnen, i vår stuga delar han rum med min dotter, hon för anteckningsbok när hon vaknar av hans prat. Sedan ligger de dubbelvikta vid högläsning ur denna bok. Ett tips för Din man!
SvaraRaderaHar även snappat upp att vissa sömnmedel (Stilnoct) kan ha sömngående som biverkning. Ibland går folk t o m bärsärk i stilnoctsömnen och vaknar morgonen efter med blodiga knogar i ett sönderslaget sovrum...
Vilken tur att din fru vaknade!
SvaraRaderaStilnoct ska jag akta mig för, tar inga sömnmedel, men tipset om att som din dotter, finurligt skriva ner, ja det skulle nog få oss dubelvikta också!
Min Björn verkar mer inriktad på att få mig tyst och i säng igen. Om jag t.ex babblar en massa osammanhängande om "den kostymklädda mannen", så ställer Björn en rak fråga: "Vilken färg är det på kostymen?" Då blir jag stum, och tänker och tänker och tänker, vaknar till, och lägger mig snällt igen.
Nattro en liten stund.
För det mesta är det akut, vi måste skynda oss, ut, ta medicin, hitta medicin, rädda oss, innan jag dör, och då är det nedräkning som gäller, tio- nio-åtta-sju-sex-fem-fyra-, -"nu är det inte långt kvar sen är allt sluuuuuut!!"
Vem som helst, utom Björn, kan få klena nerver av att sova med mig.