Nu kom just Björn hem, han åkte med Zlatan till veterinären i morse för han har haltat, gått på tre ben och mediciner igen. Men det var en rödgråten Björn, för veterinären hade visat att Zlatan var helt trasig i höftlederna och knäna, menisken och ligamenten var dåliga och irreperabla, och skelettet hade börjat växte fel. Det skulle medföra ett livslångt lidande med mycket smärta och handikapp.
Så vår älskade, älskade bus-Zlatan, tre år, kom aldrig hem till oss igen.
Och jag är i sorg.
Stackars er. Mina ögon tåras då jag läser om er fina hund.
SvaraRaderaVar själv med om att jag tvingades avliva en sjuk gammal hund för många år sedan. Jag kommer ihåg än i dag hur ledsna vi var.
Men man får trösta sig med att det är en barmhärtig gärning då hunden slipper lida.
Varma hälsningar från Diskurs
Vad otroligt sorgligt! En sådan glad, underbar kompis! Hur mår Zorro? Våra tankar är med er!
SvaraRaderaKram V
Carina-Fina:
SvaraRaderaBeklagar er sorg.Har sedan en vecka tillbaka en lika tråkig nyhet.Min älskade hustru lämnade mig förra måndagen.En Ängel har återvänt och själv sitter jag nu kvar i tomhet,tystnad,tankar som kretsar runt,sömnlöshet och saknad som är obeskrivlig.Det lär ta en tid innan jag återvänder till din blogg..Ha det så bra,så länge....
Men Lars då! Det har varit så tyst här utan dig, nu förstår jag.
SvaraRaderaVi andra kommer aldrig att förstå, så är det bara. Smärtan är som du beskriver obeskrivlig och outhärdlig, man vet inte vart man ska vända sig med sin utöversiggivna förtvivlan.
Det gör så ont.
Det är så tomt.
Den saknade satt ju alldeles nyss här, var ju alldeles bredvid, jag kunde bara sträcka ut handen.
Man vill bara slippa tänka, slippa smärtan från de öppna såren.
Av mig får du de största och allra varmaste tröstkramarna. Det är inte mycket, men från hjärtat / Carina
Till Diskurs och V, tack goa ni.
SvaraRaderaOch just det du säger,Diskurs, att det var för Zlatans skull, det är dit jag försöker tvinga tankarna nu. Det går sådär.
Man står inte ut med mista någon.
Ber om ursäkt för den sena responsen, men vill ändå så här i efterhand beklaga förlusten för er bägge.
SvaraRaderaMvh
Plutten
Åh, så mycket sorg. Skickar styrkekramar genom cyberspace.
SvaraRaderaBeklagar.
Cia
Tänk så varmt och gott det kan bli med styrkekramar genom rymden! Tack. Idag är vi helt slut, orkar inte ta ett steg känns det som.
SvaraRaderaOj, Lars, mitt allra ärligast menade deltagande, låter bli att bli långrandig och ser fram emot att se Dig i dess kolumner igen när Du känner att Du orkar. Precis som i tsunamikommentaren till Carina väljer jag som ljudspår "Wir setzen uns in Tränen nieder", slutkören ur Bachs Matteuspassion.
SvaraRaderaOch Carina: visst är det ledsamt att våra fyrbenta vänner plågas av samma sjukdomar som vi människor, jag lider med Dig!
Vi har de mesta gemensamt med djuren och nästan allt med våra medmänniskor, det får vi aldrig glömma!