Sanna Rayman skriver angående betänkandet om ”pojkkrisen”, det vill säga det faktum att pojkar klarar sig så mycket sämre än flickor i skolan.
Problematiken har belysts från två håll, å ena sidan av pedagogikprofessorn Inga Wernersson, å andra sidan har de biologiska faktorerna utforskats av Martin Ingvar, professor i integrativ medicin.
Nog bra med experter och teorier, men är det inte enklare än så?
Skolan idag är ett matriarkat, kvinnliga lärare och duktiga flickor med de bästa betygen, i grav kontrast till samhällsstrukturen i övrigt.
1. Lugn, struktur, studiero och respekt för lärare och varandra gynnar båda könen.
2. Höj omedelbart lön och status, så får vi fler manliga lärare och en sundare mix.
Hur svårt kan det vara?
Med det strukturlösa kaos som råder i klassrummen idag skulle jag inte ens kunna lära mina hundar att sitta, förstår ni verkligen inte det pedagogikprofessorer och forskare?
Mina tre söner var mycket lugna och obråkiga, ändå syntes de inte i denna kvinnovärld. Så till viss del kan jag se pojkars stoj som ett försök till att åtminstone bli sedda.
Skulle inte som gammal skolkurator kunnat säga det bättre själv.
SvaraRaderaDu har många strängar på din lyra, Ulf! Jag antar att du som jag, satt klistrad vid Sportspegelns 50årsjubileum, vilka journalistiska personligheter! Hade sen dottern till en av de oförglömliga på middag, så jag fick lite rolig inside!!!
SvaraRaderaProblemet är att man "lurar" välvilliga pojkar att bete sig fel.
SvaraRaderaI mitt arbetsliv och på min kurs, så märker jag att man som man inte uppmärksammas förens man tar åt sig av plats och utrymme, då blir omgivningen välvillig att lyssna, t o m om man avbröt någon.
Det viktiga är att skala av sig genustramset, och inse att vi ÄR olika.
Det är inget fel av killar att ta för sig, för det är då omgivningen lyssnar.
Och det är inget fel för flickorna att vara duktiga, för som vi ser så får de ju faktiskt bra betyg som det är.
Jag citerar Sanna R:
SvaraRadera"Vid presskonferensen talade Anna Ekström om den skillnad på sisådär 1 1/2 år som finns mellan könen när det kommer till biologisk och mognadsmässig utveckling. Tjejer mognar tidigare än killar, det har vi alla hört, men vad denna skillnad innebär är att genomsnittspojken har svårare att hänga med i skolan än genomsnittsflickan. Det kan leda till att omgivningen ställer lägre krav på pojkarna, som i sin tur anpassar sitt beteende efter att förväntningarna på dem är låga."
Med andra ord: mitt tidigare förslag att ha ett års åldersskillnad i klassorna, med tjejerna yngre, är mitt i prick!
Eller återinföra flick- resp pojkskolor.
SvaraRaderaEller ta i beaktande att det finns stökiga pojkar som pluggar i hemlighet, stökiga flickor som pluggar i hemlighet, tysta flickor som inte pluggar, tysta pojkar som inte pluggar ... plus alla andra varianter.
Högstadiet var en mardröm. Jag, en relativt tyst flicka som "bara" räckte upp handen och hade bra betyg, var kompis med ett par tysta flickor som inte pluggade och hade urusla betyg. I klassen gick den skolans stökigaste elever och värst av dem alla var en flicka. I nian hade vi undervisning i halvklass i de flesta ämnen, ingen lärare orkade med klassen.
Men då hade några av pojkarna vaknat och började försöka få sina streck och ettor till tvåor åtminstone.
/Öbon
Jag tror med ett års åldersskillnad uppnås ungefär samma effekt som med skilda skolor för flickor och pojkar, en könssegregation som säkert har många oönskade bieffekter och som jag inte vill återvända till!
SvaraRadera