torsdag 2 december 2010

Tragisk Rapport från mammas Landskrona


Rapporter från Landskrona har inte på de senaste 25-30 åren betytt världens jublande lustigheter. Den här gången har det satts ett makabert "rekord" där.
Grannar trodde lägenheten stod tom, men igår - till sist - kom likbilen och hämtade mannen, sörjd och saknad av ingen, helt uppenbart.
Kanske har mannen legat död i lägenheten mittemot ända sedan de själva flyttade in. Mariam Moussa och Omar Direya förundras vid tanken.
Hon och maken flyttade till Koppargården från Danmark för ungefär ett och ett halvt år sedan. De har aldrig sett någon komma in eller ut från lägenheten mittemot.

– 13 månader?! Det är jättelänge. Man tycker att det borde luktat något men jag har inte känt något.– Har han ingen familj som har saknat honom.
13 månader, nästan 400 dagar.
I Landskrona - monumentet över Sveriges misslyckade integrationspolitik - är det riktigt kallt.
Stinker gör det tydligen oavsett lik eller inte, ty ingen märker skillnaden.

Skånskan

5 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2010-12-02 19:35

    Dessa tragedier har även hänt i rent svenska områden - har inte så mycket med integration att göra än med att man inte våga lägga sig i, snarast ett typiskt svensk drag (se igen min favorit Lindström...).

    SvaraRadera
  2. Avsikten var inte att utpeka invandrarna alls. Det handlade om en stad som helt gått överstyr, en politisk kollaps, som inte kan skyllas på en enda person av någon härkomst.
    Förutom politikerna som orsakat eländet förstås.

    Det är nåt så smärtsamt obegripligt grymt att en man (svensk, vad vet jag, ointressant) inte saknas av någon enda medmänniska på 13 månader, kanske aldrig. Jag får lust att lägga mig i fosterställning och bara gråta.

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte2010-12-02 20:53

    Det som "underlättar" att det händer är om man sköter alla betalningar som måste göras, viktigast hyran, med autogiro. Precis som bankerna/kortföretagen har örnkoll på mystiska transaktioner för att snabbt spärra stulna eller skimmade kort borde ju bankerna kunna upptäcka om ingenting alls händer på ett konto under flera månader bortsett från pensionsinsättning och hyresbetalning. Men frågan är mycket integritetskänslig, när och till vem ska banken slå larm?

    SvaraRadera
  4. Tydligen fanns inga anhöriga..Något som Thorsten så riktigt nämner.Nationaliteten har naturligtvis som Carina nämner mindre betydelse.Bortsett från "OM" det skulle visa sig vara en invandrare,vilka har då ansvaret för en ensam 88-åring ??? Sker då tillika utbetalningar från pensionsmyndigheterna, utan att kontrollera,att vederbörande fortfarande finns kvar i livet...Ja,dessa frågor kan mångdubblas och ingen får ett svar,eftersom ingen känner på sig att ha haft ansvaret...Till slut ännu en bemärkning till Thorsten,om svensk eller från ditt hemland,sådana händelser var på inget sätt unika i Berlin....och där kan jag försäkra dig att inga svenska drag förekommer.

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte2010-12-02 21:45

    Ja, ensamheten är en universell och existentiell sak. Och sedan finns även människor som helt frivilligt väljer den av sina randiga och rutiga skäl.

    SvaraRadera