sjung, för helvete, sjung!

Jay och Minna gick i fredags vidare till Idolfinalen i Globen nästa vecka.
Lyckan och saligheten lyste i deras unga ansikten, och Peter Jihde körde lite sprillans ny interjuteknik, och undrade helt otippat hur det kändes. Ett sånt journalistiskt nytänk hade ju idolerna inte hunnit förbereda sig på, så Jay yttrade ur hjärtat typ FÖR JÄÄÄÄVLIGT, JÄÄÄVVLIGT, DETTA ÄR FÖR JÄÄÄÄÄVLIGT BRA, och Minna utbrast känslomässigt FAAAAAN. Jihde ville att Minna skulle utveckla sin upplevelse, och visst FAAAAN och FAAAAAAAN!
Och då fattar vi ju alla.
Jag sitter storögt och helt perplex över ordfattigdomen.

Så jag googlar, och hittar:
"Svordomarnas användning har ökat kraftigt i Sverige på senare tid. Från att ha använts i ytterst få tillfällen när man varit riktigt arg till en svordom i varje mening. Svordomarna används som utfyllnad och också som förstärkningsord. Istället för att säga “Väldigt bra” så säger man “Jävla bra” eller “Skitbra”. Och när man blir riktigt arg så far man ut i ramsor av könsord. Bög, hora och bitch är exempel som nämns."

Vad jag slås av är att orden är stereotypa och enbart fungerar som tom utfyllnad.
I radio och tv var det länge helt tabu med grovt språk ända fram till 1970-talet. Nu luckras det upp mer och mer och mer.
Det känns som om det verkligen var på stenåldern som "Knulla", år 1967 skapade folkstorm på TV. Då i ett kulturprogram när Per Oscarsson, Pye och Claes Engström pratade om ordet knulla och definierade det som ett så fint och "runt ord".
Folk ringde ner klagomuren.
Nu är vi bara bedövade.
Eller bedrövade.