Ilsken som ett bi.
Igen.
Jag ville bli så fin i håret tills julfesten på lördag.
Vi var så rörande överens.
Toppklippning, och en nyans ljusare tunna slingor, som skulle "ge liv" åt håret.
Efter alla dyra, tidskrävande nederlag var jag mycket tydlig och artikulerade väl.
Jag trodde att det var bara första etappen, när jag satt med en dovt bordeauxfärgad-"mössa" på huvet. Nädå, backspegeln kom fram - hon menade uppenbarligen att jag skulle se ut så, att frisyren var färdig.
Normalt biter jag ihop, rusar till Åhléns hårfärgsavdelning, svärande giftiga eder inombords.
Men idag gaskade jag upp mig:
-"Vi pratade om slingor, liv i håret...."
Hon tittade på klockan, och sa att hon skulle hinna med några snabbslingor.
Efter 5 minuter och ny sköljning var jag MajLis Lööw (S).
Djupt bordeaux nertill och knall-morotsfärgad upptill, och en spretig maräng i det oranga.
Grrrrrr.......
Björn försökte väldigt försynt: Vad fin du är......
Grrrrrrrr.......
Låste som vanligt in mig på badrummet med Åhlénsfärgen en halvtimme.
Tack gode Gud för home-made.
2000:-, 3 timmar - aldrig, aldrig, aldrig mer.
Nu får det bli vildvuxet.
Så jävla tråkigt när det blir fel! Ibland kan man vara hur tydlig som helst men ändå så blir det skit. Kanske de har andats in för mycket inläggningsvätska så de är för höga för att höra ordentligt.
SvaraRaderaMarie-Ann, jag fattar inte. Jag brukar titta runt mig när andra får backspegels-treaten, och de ser så himla lyckliga ut.
SvaraRaderaIdag fanns det tom en prao där med exakt frisyr och klippning och slingorm jag visade på. -" Jaaa, det fixar vi...!"
Du har rätt, det måste vara ångerna.
Mina kanske??????!!????
Maj-Lis Lööw, kallad tändstickan? Även "Friggeboden" gick runt så där knallröd en tid. Jag lider med Dig.
SvaraRaderaOch ångorna från min mors hempermanentning som i princip innebär att man "vulkar" håret med svavelföreningar - den lukten kan den starkaste bli svimfärdig av...
ha-ha-ha, hempermanent.....hahaha, och doften...., ja den glömmer man inte i första tagetoj, oj,oj. Glömmer aldrig när min mamma testade på mig när jag gick i tredje klass. Klassfotot finns kvar som ett plågsamt bevis, de spikraka testarna was nomore.
SvaraRaderaPå fotot ser man ingenting av mig mer än ett stort mörkbrunt megakrull, jag råkade böja huvudet neråt vid fototillfället, ville väl försvinna antar jag.
Jackson Five låg långt i lä, den saken är klar.
Men nu har jag fixat, så det duger till julfest. Själv är bäste dräng!
Åh hjälp! Minns när jag för sådär närmare 30 år sedan permanentade mitt långa hår. Det blev uppklippt, VÄLDIGT uppklippt, och så hårt permanentat att pudlarna utanför på gatan såg rakpälsade ut.
SvaraRaderaEller när jag ville ha en för tiden lite roligare page och kom ut med en lång sida och en kort.
Eller när jag för sista gången besökte min dittills absoluta favoritfrisör och han plötsligt skar av håret och tunnade ut det. Jag har visserligen tjockt hår, men inte om man tar bort tre fjärdedelar. Man såg skulten.
Nu har jag bytt till en som bara använder sax.
/Öbon
I´m not alone, Öbon, tack, vi delar samma hårfina öde!! Åh vad jag skrattade åt dina upplevelser, skalad till svålen och - en sida kort och en sida lång, åhh, bevare mig väl, minns det modet. Som nog bara en fullkomligt uttråkad frisör kunde se finess på!!!
SvaraRaderaDet kan hända mycket konstiga saker hos frisören! Tänk om man somnar? Men som tur är finns det peruker..... Hoppas festen blir trevlig, du är säkert sötast där i alla fall/V
SvaraRaderaMmmm, till det sneda håret skulle man gärna ha någon hemstickad tröja i grovt mohairgarn med diagonala ränder. Över mastodontaxelvaddar. Så sönderskurna ljusblå jeans till det.
SvaraRaderaSäger bara, aldrig mer 80-talsmode!
/Öbon
hahahaha, V, kommer du ihåg!!!!! När jag fullkomligt uppskruvad av panik efter ett frisörbesök, sprang på dig och A i världens vildaste rastaflätsperuk utanför perukaffären??!!??
SvaraRaderaJag åkte nercabbat, tankade på min vanliga mack, handlade i min vanliga affär - ingen hälsade igenkännand - alla bara tittade storögt, lite som förundrat med halvöppna munnar!
Tänkte tom ha den till uniformen dan efter...Vilken tur att jag kom hem och kom på andra tankar.
Det var då jag sa till dig dan efter gapskrattande i telefon, att jag kanske har en släng av ADHD, och du raskt och befriat svarade: DET VAR DU SJÄLV SOM SA DET!!!!!!
Love you!