Nä nu jäääävlar.

Björn har en rörelse, en konferensanläggning ute i skärgården, där vi med glädje och stolthet hoppas erbjuda en angenäm och oförglömlig upplevelse. Ön drivs på solceller och vindkraft, Björn är extremt noga med att sköta alla tillstånd, alla miljökrav, alla livsmedelsverkets krav, kommunens alla pålagor och avgifter och ja, you name it........
Imorse kom ett brev från "polismyndigheten" till Björn.
Ni som läst mig länge, vet att jag som liten tös i Ystad hade stor och underdånig respekt för polisen, prästen och folkskolläraren, av födsel och ohejdad vana.
Min skräckblandade beundran för den ståtligt uniformerade polisen som patrullerade Östergatan upp och ner, fick mig att som 4-5-6-åring hovniga inställsamt och länge ända ner till trottoaren.
Så då förstår ni ju att ett brev från polisen kan få mig att skjuta upp i stram givakt, och förtvivlat fundera ut om den laglydige godmodige maken kan ha brutit mot allsköns lagar.
Björn läser och lyfter på ögonbrynen, båda!
Om en vecka vill STASI, nä förlåt polismyndigheten, att han ska infinna sig. Han ska vittna inför åklagaren gällande ett brott mot något som kallas "speciellagstiftningen". Detta "brott" sägs ha anmälts, av någon vem(?) för ett och ett halvt år sedan. Och nu jäklar är det bråttom. Fem dagar får Björn på sig, sen smäller det.
Björn har miljoner myror i hela huvudet, vad är "speciellagstiftningen", vad anklagas han för, men ingen han enträget ringer kan svara på frågorna. Det är sekretess.
-"Men hur ska jag kunna förklara nåt som jag inte får veta vad det är, som hände så pass länge sen? Det är inte allt jag har glasklara minnen av ett och ett halvt år bakåt i tiden. Jag måste väl åtminstone ha rätt att ta fram underlag..."
Nix, pix.

Detta "ärende", som alltså hålls hemligt för oss, om ett brott som begåtts enligt en lag som ingenpå förhand vill förklara, har säkert redan kostat skattebetalarna massor. Och kanske tagit resurser från att skydda oss vanliga från mördare och andra banditer.
Undrar om STASI, nä förlåt igen, svensk polis kommer att tycka det är värt pengarna i slutändan.
Efter allt som händer i Sverige idag så inser och förstår jag självklart att ingen liten svensk flicka hovniger längre. Jag skulle aldrig själv göra det.
Och det är väldigt synd.

Fortsättning lär följa.