Idag är firar Belgien och de allierade dagen för vapenstilleståndet med Tyskland i första världskriget i Compiègne, Frankrike. Det var klockan elva den elfte november 1918, och dagen förklarades som nationell helgdag, för att minnas soldater som stupade i kriget.
På Grand Place i Bryssel marscherade idag krigsveteraner, nationalsången spelades, och kungen Albert II lade blommor på monumentet.
Att krig tar slut - det är nåt att verkligen FIRA!
Den 11/11 11:11 börjar den "närrische Saison" i Rhenlandet som kulminerar i Karnevalen.
SvaraRaderaAnnars är vapenstilleståndet den 11/11 1918 just ett stillestånd mellan förra seklets urkatastrof, första världskriget och Versailles"freden" som blåste upp krigets följder till megaformat som sedan ynglade av sig till förra seklets alla följande stora katastrofer, se även Peter Englunds utmärkta essäsamling "brev från nollpunkten"!
Ja, den boken är verkligen bra och hjärtskärande, Thorsten, jag sträckläste den.
SvaraRaderaVisst är det så att vi i Sverige inte riktigt fattar betydelsen av 11/11.
För några år sedan var vi en långhelg i London. Det råkade bli över 11/11. Först en tyst minut, då faktiskt hela denna storstad var knäpptyst och stilla. Sedan drog livet igång så sakta igen.
Dagen efter, tror jag det var, höll drottningen tal inför massor med veteraner från de krig som Storbritannien deltagit i. Där fanns någon enstaka från 1:a världskriget, fler från 2:a och så framåt till Falklandskriget och Irak.
/Öbon
Re:Öbon
SvaraRaderaJa,det här med att fira segern över den "onde" har blivit en sed i hela västvärlden.Egentligen ser jag ingen orsak att "fira" något så grymt.Blir man som jag varje dag påmind om krigets fasor och verkningar,vore det kanske bättre att söka finna försoning att fira.Framför allt fira att vi kan se framåt,och informera våra barn och barnbarn att inga "hjältar" föds på slagfält.I stället en massa stympade,fallna och förstörda unga män för livet.Människor som varje natt kommer att vakna med skräckdrömmar.Nej "Hjältar" finns inte,enbart stackars förlorare..Därför anser jag också ett firande av dessa händelser,som något sjukt i vårt samhälle...
Jag förstår inte Lars Å Månsson? Kanske har jag missuppfattat det. Men det är inte själva kriget, som firas utan freden/stilleståndet. Eller..
SvaraRaderaSå tänkvärt Lars Å. Segermakternas parader har ofta något skorrande över sig. Grymheterna i fält var legio på alla sidor. Så är det i krig. Det tog tid innan jag som fältpräst förstod det tokiga i att be om "god krigslycka." Det finns ingen krigslycka. Det finns bara kvarlämnade ruiner, fysiska och mänskliga.
SvaraRaderaRe:Silverfisken
SvaraRaderaPersonligen har jag svårt att se det är freden som firas..Varför klär dessa "veteraner" årligen ut sig som julgranar ??Lever man kvar i tider då riddarna stred och segraren fick prinsessan!!Allt från början väl inscenerat från Hollywoods ärade "Hjältar" i krigs- och skräckfilmer.På östsidan firas "Segerdagen" med stora militär och vapenparader !! Upprepar att min uppfattning är strikt mot alla sådana föranstaltningar,och att dessa barabariska handlanden,mot varandra skall förbli förgångenhet.
Re:Ulf Hjertèn
SvaraRaderaJust denna upplevelse har jag också fått,som i min kamratkrets har berättats.Hur man rycktes bort från sin familj,och vaknade upp i stridslinjerna.Att återge detaljer från dessa grymheter,ligger inte för mig.Men mina tankar till alla dessa miljoner som stupat el. lämlästats sker årligen vid Alla Helgonahelgen.
Mycket intressanta reflektioner, Lars (och de andra!). Det är viktigt att förena hågkomsten med syfte på att undvika en upprepning med att tona ner seger"firandet". Det första världskriget hade alla sidor ungefär lika mycket ansvar i och grundfelet i Versaillesfreden var att stadfästa den ena , förlorande, sidan (Tyskland + dess allierade) som ensamt ansvariga. Detta ledde i förlängningen till andra världskriget där förvisso den här gången Tyskland bär det allra mesta av ansvaret, men på slagfältet och i bombnätterna gjorde lidandet ingen skillnad mellan minoriteten skyldiga beslutsfattare och majoriteten civilister och värnpliktiga, som inte hade bett om att hamna i detta elände, oberoende om de var medborgare på den tyska eller den allierade sidan. Mina föräldrar överlevde bombnätterna i Kassel och Berlin och deras berättelser blev med tiden så närvarande, att de nästan känns som självupplevda. 1998 besökte jag Imperial War Museum i London där man kunde delta i en, med ganska enkla teatraliska medel gestaltad, bombnatt och evakuering i en källare. Trots enkelheten var jag helt slut därefter och guiden berättade att detta var mycket vanligt! Och jag minns att när Balkankrigen började 91/92, att då berättade min mor om hemska känslor, man kan väl kalla dom flashbacks, hon fick när hon såg bombade och brinnande hus på TV, kriget och minnena kröp obehagligt nära igen. Och detta förs vidare till nästa generation, jag har en god vän i Sverige med en tysk mor (fördriven från Schlesien), under en åsknatt i Uppsala som utlöste flyglarmet var hon ensam i höghuset på att ta den på allvar och sprang, släpandes sin samboende kompis med sig, ner till källaren med en portföljväska med alla viktiga papper i. En sådan hade alla tyska familjer under kriget, stående vid dörren att tas med i källaren vid alarm. Och en sådan väska hade både min mor, jag själv och således även min vän hemma, mitt i fredstider!
SvaraRaderaLars Å Månsson: jag ser det inte som ett firande, utan som ett tillfälle att minnas alla som fallit offer och att högtidlighålla denna stilleståndsdag på ett värdigt sätt.
SvaraRadera/Öbon
Re:Öbon
SvaraRaderaDitt sätt att minnas/erinra över eländet finner jag rättfärdigt.Men tyvärr finns det många unga,som i takt med tiden,gärna missbrukar det förgångna.
Ex.fanns i Kristianstad 9 september,en uppmarsch av blandade vänsterungdomar/extremister,som med detta skulle påminna om "kristallnatten" Vad som skedde var ett upprop mot Israel och f-ö-r bl.a Palestina.Ett så allvarligt historiskt skeende mot en folkgrupp,bör ju inte utnyttjas för politiska pluspoäng.I varje fall då under helt andra och vårdade former.Var ligger orsaken till sådana avarter ?? Jo,min teori är att skolan idag enbart undervisar i två färger VITT el.SVART !!En väg som blir farligare med åren...
Kan förstås inte låta bli att då påminna om de (höger-)ungdomar som hyllat sina hjältekonungar Gustav II Adolf och Karl XII.
SvaraRaderaLika förskräckligt det.
/Öbon
Re:Öbon
SvaraRaderaVarje generation har sina "hjältar".Orsak till detta är inte minst vår lärarkår.Själv hade jag en lektor som var,efter den tiden "rakfram".Han berättade lite vid sidan om vad som stod skrivet i historieboken.Bl.a att G 11 A var glad i starkvaror.På morgonen den 6 nov.1632 hade han fått några för mycket inom västen..Red trots sina Generalers varning i fel riktning,rakt in i fiendens läger...När dessa upptäckte "Gurra" gavs order om eld..och hans röverier tog en ända.
Först när jag för många år sedan besökte platsen vid Leipzig,besannade guiden att så faktiskt hade skett.Han visade också hur tokigt fel han red i sitt rus...via en karta på minnesplatsen.Sens moral:Lita inte alltid på det skrivna ordet !!!Lång mindre vad en lärare förmedlar från en bok...
Efter trettioåriga kriget blev Vattenfalls härjningar den största skadan för varumärket Sverige i Tyskland...
SvaraRadera