När jag satt där snaggad, plattkammad, med illande tomteröda slingor och stirrade klentroget på mig själv i den sanningssägande men motbjudande spegeln, så längtade jag bara hem till peruken. Min tröst-efter-varje-frisörs-besök-peruk med små små tunna rastaflätor, ja jag vet det låter helpsajko, och är det också - men vad gör man.
När den unga frisörska glatt svepte fram den runda backspegeln och höll upp den, försökte jag förmå mig att säga att tomterött på inget sätt ens påminde om den dovt kopparröda lilla hårtuss på färgkartan som jag pekat på. Men just då avbröt hon mig:
-"SÄG NU INTE ATT DU SER TRÅKIG UT!
För det lovar jag dig, tycker du att du inte ser vilt galet otråkig ut nu, då kommer jag att strypa mig själv. Eller ge mig själv nåt annat straff, som typ att jag inte ska få se på Idol imorgonkväll. Rått skratt HA-Ha-HHHAAAA!!!"
Och jag bara klämde fram:
-"Jag ser vilt galet otråkig ut."
Och DET, ja det är i alla fall riktigt sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar