En vanlig dag på jobbet

Nu sitter jag i sängen på Radissonhotellet i Helsingfors, jag hatar att sova i rum där man inte kan öppna fönstret. Men på det här hotellet är fönsterna igennitade, de har inte ens ett handtag eller en livgivande springa på några centimeter. Så jag vaknar med bultande huvudvärk, som om jag fått en rejäl omgång snytingar, och jag törstar efter luft, ren frisk luft. Varför gör de så här, finns det verkligen nån slags överhängande risk för att hotellgäster ska trilla ut hullerombuller?
Annars är hotellet bra, vi kom hit hela besättningen vid 01.30 inatt och kom i säng vid tvåtiden. I fredagsnatt steg jag i stället upp vid två för att flyga en charter, kroppen hade säkert önskat sig ett annat liv.
Men, sinnet mår bra av jobbet, jag lever faktiskt för glädjen av att ge service och säkerhet, varjedagsutmaningarna och för allt roligt vi har i besättningarna. Ingen dag är den andra lik, du kan inte ens drömma i din vildaste fanatsi om vilka situationer vi som flyger ställs inför.
Igårkväll flög jag upp en fullsatt Boeing737a från Köpenhamn, vi hade ett stort sällskap kineser som kom från Beijing, och precis innan landning på Arlanda reste sig en ung kinesiska och spyr ut en kaskadkräkning över fem av passagerare och en av mina värdinnor. Man tänker -” dumma, dumma kineskvinna, be om en påse i förväg om du mår dåligt, eller spy åtminstone i gången, inte på dina medmänniskor”, men man säger inte så. De stackars passagerarna blir milt sagt chockade, det stinker om kostymerna och alla får panik och tänker svininfluensan- HJÄÄÄÄLP!!!
Deras nästa reaktion är handlingsförlamning, och slutligen blir de flyförbannade – på oss i crew och på hela SAS?!???!
Alla vill ha hjälp först,hit med papper, kom och tvätta här, och det här ska SAS få betala!!
Vi kan inte förvänta oss logiskt tänkande i en situation som denna, så värdinnan som själv står med rinnande spyor på hela sig gör sitt bästa, vi torkar och tvättar, ber om ursäkt ordnar med ersättning och hämtar tröstchampagne. Sen kan vi landa och vi i besättningen ilar vidare till nästa plan.