Religion - en förolämpning mot förnuftet.

När jag var gick i småskolan, som lågstadiet hette då, var kristendomslektionerna mina bästa njutningsstunder. Fröken läste högt ur Bibeln och vi barn satt oerhört tysta och fascinerade med ritpapper och kritor på bänkarna. Medan Fröken berättade de mest fantastiska sagorna skulle vi rita det som vi upplevde. Åh, så vackert det lät, Moses i vassen, hängande trädgårdar, rökelse och myrra, ord jag aldrig hört förut, och lärdomen om att det goda i livet alltid segrar.
Som vuxen har jag valt att inte tro på någon Gud, men på de tio budorden. Tänk tanken att alla i hela världen levde efter dessa tio enkla ramar. Hur svårt kan det vara?
Eftersom jag inte tror på konfrontation i något sammanhang så är jag inte feminist, men i ärlighetens namn anser jag att det är män som från början lagt beslag på och missbrukat Gud.
Män har skapat vansinniga religioner som otroligt nog överlevt i alla tider och dessutom fortfarande vinner terräng. Deras religioner är oförsonliga, de predikar Kärlek, Rättvisa och Medmänsklighet, men för att tvinga på människor den tron begår de fruktansvärda illdåd och brott.Dessa högt uppsatta män ivrar för sina religioner,men är fördömande och bestraffande och vill förbjuda all glädje, njutnig, nyfikenhet och fantasi, dvs allt som gör livet värt att leva.
Såg en gång en cartoon på en vildsint taliban som helt furioso stod med sitt svärd i högsta hugg, texten löd : DÖD ÅT ALLA SOM HAR FRÄCKHETEN ATT PÅSTÅ ATT ISLAM ÄR EN VÅLDSAM RELIGION!” Roligt, men skrattet fastnar liksom i halsen..
Buddhismen som vill lära oss att“släppa taget” och istället utveckla vårt altruistiska sinne och vikten av att ge tillbaka, tycks stå som enda motvikt till alla sorgligt våldsamma, fanatiska och enögda religioner.
PS Jag blir glad för kommentarer som gör denna sida mer levande!