Migrationspolitikens framtida och mångåriga ekonomiska kollaps - det är inget vi pratar om.

När den svenska migrationspolitiken diskuteras nämns nästan aldrig det långsiktiga, statsfinansiella perspektivet.

”Vissa kostnader kan antas öka markant över tiden. Pensionsmyndigheten prognostiserar till exempel att pensionskostnaderna för grundskyddet för utrikes födda kommer att stiga från dagens 4,1 miljarder (Pensionsmyndigheten, 2017) till elva miljarder 2030 för att 2060 uppgå till hela 69 miljarder. 

Enligt prognosen kommer kostnaderna enkom för grundskyddet motsvara 1,2 procent av BNP. 

Till detta kommer svårkvantifierbara kostnader i form av minskad tillit, kriminalitet och sociala problem i kölvattnet av bristande ekonomisk integration och låg självförsörjningsgrad."

Om den långa och sjunkande självförsörjningsgraden i landet pratar INGEN idag. INGEN vill beröra diskussionen om den kommande samhällsutvecklingen, och vad som skulle kunna göras för att påverka denna i positiv riktning.

Hur kommer det sig att detta perspektiv är som bortblåst ur svensk politisk debatt?

Kanske är det så att det finns en stark svensk opinion som menar att kommande generationer ska stå för dessa betydande kostnader;

  - eller är det så att detta är alltför oroande perspektiv för att man ska göra annat än blunda?

DI