Daniel Ståhl och Simon Pettersson kastar diskus och vinner guld och silver!
Och får oss att minnas hur det var, när OS var på riktigt, när det var nerv och prestationer på sitt livs spets.
Som jag har saknat det. Och som jag längtar efter det.
Att få vara med, känna, heja, rysa och jubla över mitt lands blågula kämpaidrottsmän, det är det vi längtar efter med stora tävlingar.
Totalt befriade från den allt överskuggande globalt politiska och urlöjliga vänsterpaniken.
Daniels Ståhls mamma är från Finland.
SvaraRaderaTänkte bara i all undersåtlig vördnad påpeka det...
Fast för mig är det samma land!
JJ
Han talar till och med finska. Voi perkele. ;-)
Radera(Finska svordomar är mer högoktaniga. Voi hivatti.)
Hade en högtidsstund framför TV. Som gammal kastare, mest spjut. Tävlade på inomhus-sm i friidrott i Stockholm 1965,i ett tält, i kula och stående längd. Alla mina tre barn har varit friidrottare, nu flera barnbarn som är friidrottare.
SvaraRadera