Vilket samhälle får vi efter coronan, när pandemin inte längre är det största samhällshotet.

Det har skapats två läger i Danmark.

Den ena parten – låt oss kalla dem stadslägret – önskar, att restriktionerna har kommit för att stanna, ev lite reducerade när smittan försvinner, men de gillar och trivs med toppstyrningen, och tycker inte att man kan betrakta restriktioner som ett ingrepp i den personliga friheten.

Stadslägret kan mycket väl föreställa sig att vi för evigt ska bära munskydd i det offentliga, att coronapasset blir ett nytt slags ID som avgör hur vi får färdas, och tycker att stickprovsvirustest är en samhällsplikt.

Den andra parten – låt oss kalla dem för individualisterna – önskar, att alla restriktioner helt och hållet ska bort så snart som möjligt, vaccinationerna kommer att rädda samhället. Vi ska inte längre ha koll på varandra. När alla över 50 år är vaccinerade är risken för smittan som konstant hot borta. Därför är coronapass, munskydd och stickprovstest ett våldsamt ingrepp i den personliga friheten. 

Individualisterna vill ha tillbaka sin vardag och sitt liv, där handskakning och kram är en del av livet. Butiks- restaurang-, frisörägare ska inte vara polismyndighet som kollar pass innan de säljer ett glas vin eller klipper håret på en gammal kund.

Båda parter önskar egentligen samma sak - ett öppet samhälle där hänsyn tas till de svagaste, men de ser vägen ditt helt olika.

Danmark öppnar snart, men landet riskerar att få två jämnstarka läger som inte kommer att kunna komma överens om framtiden, det kan mycket väl vara den värsta faran efter den akuta coronakrisen.