”Lågaffektivt bemötande” i de svenska aktivistiska domstolarna.

utdrag ur Dagens Juridik, Daniel Claesson, liberal debattör:

- ”Domstolarna har sedan lång tid medvetet tonat ner allt som påminner om auktoritet. Rättssalarna liknar mer vanliga sammanträdesrum. Domarstolen är som övriga stolar. Språket och tilltalet är informellt.

Att straffa människor som begår brott anses enligt rådande ideologi primitivt och gör bara större skada. Fokus är på brottslingens väl och dennes återanpassning i samhället. Därför ska påföljder som kan uppfattas som straff, som inlåsning i fängelse, så långt det går undvikas.
Det här är ett rättssystem som möjligen kunde fungera på Anderssonskans Kalles tid. Idag ser verkligheten helt annorlunda ut.

Men känner då domarna inget personligt ansvar, borde de inte slå larm när saker inte fungerar? Den berättigade frågan ställde nyligen Jörgen Huitfeldt i Kvartal till Svea hovrätts president Anders Perklev. Denne upprepade då bara till svar att ”…det är inte domarens roll”. Ingenting är enligt Perklev domarnas ansvar förutom att läsa i lagboken. Perklev kan naturligtvis inte säga så mycket annat med tanke på sin position, men det illustrerar tydligt oviljan hos domarna att ta plats och agera.

 Den passiva rättegångsmodellen är resultatet av att svenska domare och jurister tycker att det är en bra modell. I andra länder har domarna en annan uppfattning, men här i Sverige fick dessa idéer om anti-auktoritet och ”vanliga statliga tjänstemän” stort genomslag. Precis som de en gång i tiden infördes är det fullt möjligt att också avskaffa dem.”

När ska ansvariga i Sverige förstå att någon ALLTID måste bestämma?

 Bästa kommentar: - "Föraktet för auktoriteter skiner igenom, inte bara inom rättsväsendet. Vi kan även se vad det åstadkommit i skolans värld och kunskapsnivån för alla stackars skolbarn."