Politikerna har tänjt på vår tolerans in absurdum. Det blir vår död.

Utdrag ur Katie Hopkins starkaste krönika nånsin, gå in och läs hela här. Jag har översatt fritt.

......."Därför att, så lojal som jag är, så patriotisk jag är — så fruktar jag nu att vi är brutna.
Inte på grund av den morbida slakten igår utanför vårt eget Parlament. Inte på grund av dom liv som slets sönder på trottoaren, där offren gick och funderade på vad dom skulle äta till teet, eller vilket tåg dom skulle hinna med.


Utan för att detta är vi nu.Detta är vårt land nu.Detta är vad vi har blivit.
Till detta har vi reducerats.
Därför att medan alla dom allt evigt förlåtande dårarna i Bryssel stod där med sina fåniga händer lyfta som hjärtan mot himlen, planerades redan en ny blodig massaker. Mer död redan i pipeline. 


Samtidigt som polismannens sista droppe blod rann ut på marken, lyftes massmördarens bår iväg i ett försök att rädda hans liv. 
London är en stad så desperat av att framstå som tolerant, att inga nyheter om dom skadade släpptes. Inte ett ord om vem som var i säkerhet eller inte.
Liberalerna övertygar varandra om att mångkultur fungerar, för då dör alla, inte bara somliga- dödens rättvisa tolerans. En hel stor stad med apor: ser inget ont, hör inget ont, säger inget ont. Blinda. Döva. Och urblåsta. 


Dom är dränkta i ursinnets håla av hat, gömda i våra kommuner, besatta av gammal fientlighet och uråldriga konflikter.
Dom här människorna må ha lämnat sina länder. Men dom har tagit med sig varje uns av intoleranta spänningar, varje konflikt, varenda liten bit av krig.
Afghanerna hatar somalier som avskyr eritreaner. Som det var förut, är det nu. London är en stad av ghetton bakom en tunn kuliss av civilisation som poleras av en muslimsk borgmästare, vars främsta merit är hans fars gamla hederliga yrke som busschaufför.

Jag ser honom nu när han hyllar London som en så vacker och tolerant stad, hur vi står tillsammans och delar värdegrund i förståelse för varandra, och hur vi inte ska låta oss skrämmas av terror.

Exakt. Där står han nu och säger exakt detta, precis nu. Dåre.