Skyttedahl svär i kyrkan.

Skyttedahl skriver i metro: "Den som får asyl borde vara tacksam mot Sverige" , vilket har fått kommentatorerna att ladda med ruttna tomater och sura ägg. Tacksamhet har med mångkulturen blivit vårt fulaste ord, och är dödsute. 

Högst skriker dom som tycker att alla människor bara har rättigheter, och att allt är fritt fram att sno åt sig av. Den ordning vi har - gilla det eller ej - med länder, gränser, lagar och regler kan man hoppa upp och sätta sig och bajsa på, som EUtiggarna gör.
Att nån annan betalar för ens vällevnad? De får väl skylla sig själv- de dumma jä-larna.

För mig är det däremot inte alls svårt att sätta mig in i känslan av att få komma till frihet, efter att ha flytt och undkommit terror och krig, och det jag skulle känna då var enorm tacksamhet för resten av livet.
Precis som jag alltid blir blir varm om hjärtat och ödmjuk av andra människors vilja att hjälpa och stötta, i stort som smått. 

Det betyder inte att man måste huka och kyssa fötter, det betyder normalt att man själv vill ge tillbaka av det bästa man själv har att ge.