Länge sen vi quissade!
Jag blev fransk, nu minns jag min mamma tala om sina franska nerver, så det sitter säkert i generna...
Resultat: - "Jag tros ta livets ups and downs med samma sorts stoisk melankoli som en konstnär eller filosof. Det krävs mycket för att elda upp mig, men när jag blir arg så visar jag det. Mina känslor kan bli vulkaniska och destruktiva, men ursinnet försvinner lika snabbt, och jag återgår till mitt normala liv. Jag tycks tro att det är nåt väldigt bakvänt med att gå omkring och sura, så mina vänner vet att när molnet har passerat så är jag den trognaste av vänner."
Vulkanisk? När jag gifte mig spontant första gången, var det med en man som var 20 år äldre, och som jag känt en passionerad vecka. Då förlovade vi oss och skickade ut inbjudningarna till bröllopet som stod knappt två månader senare. Min mamma mötte min make första gången på bröllopet, och knäppte mig på näsan i talet:- du har väl näppeligen hunnit lära känna brudens vulkanutbrott ännu , men de kommer...... sa hon och nickade försåtligt till brudgummen. Då vid 25 fick jag verkligen raseriutbrott, antagligen för att jag fostrats att vara lydig, díciplinerad, alltid duktigast och bara öppna munnen om jag blev tilltalad. Så, det fanns verkligen en anledning till avagerande, även om reaktionerna kom många år i efterhand och därför med fördröjningens skoningslöshet.
Nu skulle jag aldrig orka flyga i luften på samma sätt. Man lär sig att tya sig.
Själv är jag tydligen väldigt brittiskt, lugn och balanserad.
SvaraRaderaDet låter behagligt!
SvaraRaderaMan får väl utgå från att ingen har nåt svenskt temperament. Eftersom det varken finns svensk eller temperament....
Mama mia! Precis vad jag trodde! Mitt italienska temperament
SvaraRaderaär mättat med sjudande vikingaraseri också,för det som pågår
i vårt land!
Lasse
Hade väntat mig det själv, känner mig mer som italiensk än fransk. Grattis!
RaderaJag får läsa på om min engelska förståelse. Jag blev Italienare. Finns inte en chans. Jag sitter där ute i skogen och svär och gnisslar tänder över alltings jävlighet. Knyter handen i fickan eller hytter mot omgivningen. Just nu misshandlar jag med frustation mitt tangentbord.
SvaraRaderaInte en chans att jag är Italienare.
Snart är det dags för en hetvägg.
Skogis.
Inombords, Skogis, där flödar de italienska känslorna!!
RaderaNjut av semlan Skogis! Den är du väl värd!
RaderaForsa
Lasse
Man tackar och bugar. Fast jag hade lite bråttom med fastlagsbullen, underdelen av bullen hann inte bli mjölkdränkt och "slafsig" nog innan jag slevat i mej den. Får göra om det en annan dag när andan faller på. Man ska inte stressa, men nu har jag tydligen fått ett itaienskt temperament så nu går det undan.
RaderaSkogis.
Och jag blev Australiensare... Djupare kan man knappast komma på vårt klot !
SvaraRaderaSnicksnack, Lars, det finns värre.
RaderaJag är Italienare och min älskade hustru Fransyska...hon tycker att jag ser ut som en "halv" italienare ??
SvaraRaderaStefan H
Intressant! Har alltid "sett" dig som blond, som Kalle på Kalles Kaviartuberna.
RaderaNej Carina...jag är 187 cm lång, har svart hår, blå ögon, stora skrattgropar, och en grop i hakan...som min tvillingbror
RaderaSpännande kombo. Lyckad kombo!
SvaraRaderaSe där! Måste mentalt förändra bilden av dig! Men spjuverblick har du väl i alle fall? Och grattis till hustrun, förresten!!
SvaraRadera