BLM skapar motsättningar och rashat.

Enlarge Imag

Vänstern i Amerika vill indoktrinera hela folket att tro att den enda saken som verkligen betyder något om en person - det är hudfärgen. 

Hur troligt är det att ett land ska kunna frodas och utvecklas, om vi delar in våra medmänniskor i "vita" som bär skuld och skam för allt, och "svarta" som är vita, rens och oskyldig? 

Denna fasansfulla  dystopi försöker vänstern i USA tvinga på hela folket. NYPost

I Sverige har vi förstås copycats som länge sparkat sig trötta för att få oss svenskar att lämna allt förnuft och sans bakom oss, och ta på oss den medfödda skuld som vi givetvis inte bär på något sätt eller vis i världen. 

Mänskligheten har idag kommit så långt, vi har tillgång till all kunskap vi behöver för att förstå att vi är alla människor - huden är helt oväsentlig.

Att vänstern vill släpa oss tillbaka till en tid då rasfrågan lades om våra nackar som en gammal kvarnsten - det måste vara det absolut mest huvudlösa, idiotiska och mest förödande någon enda människa kan ta sig för. Varför vill någon skapa dessa enorma motsättningar på nytt, vad vill de få ut av det? Dags att plåga och förslava en annan ras? Varför det?

En bok har skrivit av vänstern.

Självklart tar SverigesVänsterTV i Vänsterkulturnyheterna upp boken och hyllar den. Ur led vore ju tiden annars.

Per E Andersson recenserar boken "Vit melankoli": 

-  "Alltså det är ett ganska bra begrepp tycker jag. Som dom använder det så beskriver det den tid vi befinner oss i nu. Där ett homogent svenskt folk, där alla människor ser ut som i Carl Larsson-målningar i den mån det någonsin har funnits, nu i alla fall är helt svunnet – verkligheten är mycket mera blandad nu. Den gamla identiteten finns bara som ett slags fantomsmärta. Nationalisterna sörjer att denna solida identitet är borta och antirasisterna, och det tycker jag är det finaste i deras analys, antirasisterna sörjer det samhälle där vi svenskar kunde vara stolta över att i det här landet har vi ingen rasism, vilket ju i sin tur byggde på att landet var väldigt homogent fram tills 80-talet ungefär." 

Recensenten är lika beklämmande agendasstyrd som författarna. Annars hade han aldrig fått släppas loss i SVT, med sina fria fantasier om identiteter och fantomsmärtor.