- Vi är ju egentligen värdegrundskungar och ääääälskar mångkultur - fast det får ju finnas gränser för altruismen i vardagen.

Sedan Kvällsposten skrev om det växande missnöjet på Limhamns sjöstad har frågan fortsatt att engagera.
Nu har kommunstyrelsen antagit en ny policy som ska se till att fler nyproducerade lägenheter går till personer med försörjningsstöd.

Jesper Nilsson, 32 år, jobbar som adjunkt på lärarutbildningen vid Malmö universitet:

– Vi är många som valt att bosätta oss i allmännyttan just för att vi vill vara hållbara och blandas över klassgränser, kulturella gränser eller etniska gränser.

Men koncentrationen av utanförskap och utsatta familjer är för stor för att jag och andra som vill göra skillnad och blanda oss ska kunna göra det.
De sociala normerna och uppförandekoderna går inte att upprätthålla när de som bryr sig och aktivt engagerar sig i sitt bostadsområde blir allt färre, menar Jesper.

Normen ska ju vara att man inte förstör, skräpar ner eller kallar varandra för ”hora”, och att man socialiserar in de människor som är i behov av stöd och hjälp. Men jag kan inte vara en god förebild för de här barnen när det finns så många andra förebilder i, vad ska man säga, gängmiljöerna här omkring.


– Det går en gräns för hur mycket jag och andra som vill göra skillnad kan offra av oss själva och våra familjer. Jag vill inte att mina barn växer upp såhär. Jag är rädd att de ska anamma en barnkultur där de uppfostrar varandra med ett rått språk och skräpar ner och förstör. 

Ack, ja, ack, ja, ack, ja.