Äntligen, Jesper Sandström sågar Lena Endres PK-floskler.

Jesper Sandström, SvD

Jesper Sandstöm: -Skådespelaren Lena Endre pratar om hot mot medmänsklighet och solidaritet. Men mest blir hon en representant för en vänster som är ointresserad av sin samtid, och som inte lärt sig något av historien.

.......

 Sen åter om de inskränkta. Politiker som sprider rädsla, hat och splittring. Folkvalda som vill styra kulturen, strypa yttrandefriheten. Som vill göra skillnad på folk och folk och gjort medmänsklighet till ett skällsord. 

Vad Endre far efter rent politiskt är tydligt: en förändring av vår generösa invandringspolitik förändrar oss också som människor. Vi har råd att behålla den, och det enda skälet till att folk vill annat, är att de har låtit sig luras av ett manipulativt språkbruk.

”Det finns ett enormt folkförakt inom kulturvänstern”, sade författaren och vänsterprofilen Åsa Linderborg i en intervju nyligen (Aftonbladet 27/7).

....

 Inget försök att förstå varför folks attityder förändrats. Bara ett tunt förklätt ”tänk om alla vore lika upplysta som jag”.

Själv kan jag inte låta bli att slås av att Endre började sin karriär i den tidiga såpan Varuhuset, och sen tagit sig via de fina salongerna och seriösa filmrollerna till där hon är idag, metoo-bitch, och t.om nyårsklockatalare. 

Jag tänker mig att hennes umgänge och familj är utbildade inom den och angränsande genrer, men precis som journalister håller alla högmodigt och förträffligt till vänster. Endre har förmodligen utvecklat sin politiska vänsterfaiblesse inom dessa kotterier sen Varuhusets dagar. 

För att tycka lika. För att få roller. För att få vara drottning på scenen. För att få vara med.  

Men utanför de kretsarna? 

En typ av bransch-åsiktsprostitution. 

Lika dammig och umbärlig som rekvisitan från Dramatens första pjäs.